- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
145

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Liket öppnas väl inte förr’n i morgon?» frågade han
derefter, vändande sig till läkaren.

»Ja, i morgon,» svarade denne, läggande ihop sina saker
för att gå.

»Så framåt marsch då, bror Kron!» kommenderade Ek;
»hvem kunde väl föreställa sig, att äfven du skulle vandra
all verldenes väg? ... För gammal vänskaps skull låter jag
dig emellertid välja mellan bottenvåningarna under
Kastenhoff och rådstun ... Men det der få vi tala om under
vägen ... Kastenhoff ligger närmare, och det vore kanske
det tjenligaste ... Tusan må gå öfver Norrbro i ett sådant
väder ... Framåt marsch!»

Den stackars enklingen sökte visserligen öfvertyga sin
vän Ek om dennes otidiga tjenstenit och förehöll honom
både i stränga och milda ordalag det orimliga såväl i
anklagelsen som häktandet; men ingenting halp. Han vände
sig derefter till assessor Hagel; men icke heller denne ville
höra på det öra, som Kron önskade. Han måste lemna sitt
sorgliga hem och fick knappast så mycket anstånd, att han
hann gifva sin gråtande son några ord till tröst, försäkrande
honom om ett snart återseende.

Sedan de fyra aflägsnat sig, Kron, Ek och de tvänne
handtlangarne, fattade assessorn den gråtande gossens hand
och betraktade honom med innerligt deltagande.

»Inte kan du stanna ensam qvar i denna olycksboning,»
sade han.

»Jag vill gå med pappa, jag,» svarade Albert med
blicken på dörren.

»Det kan du inte, min gosse.»

»Då blir jag hemma hos mamma,» ropade sonen,
skyndande till soffan, hvarpå moderns lik låg, liksom ville
han söka skydd hos den döda.

»Det går inte heller an, kära barn!» förklarade läkaren,
dragande gossen ifrån soffan; »det är bäst att du följer
hem med mig ... Det är ändå en tröst i bedröfvelsen.»

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 9 11:15:08 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/banditen/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free