Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Är det rysligt, att den der elaka satan ändtligen fått
munlås för evigt?»
»Ack, min Gud! ... Hur kan du tala på det sättet! ...
Nu i denna stund!»
»Har du då flere hårflätor att vara af med? ... Längtar
du ännu efter hennes knogar? ... Men så är det alltid:
vanan är halfva naturen.»
»Ja, jag skulle vilja mista hvarje hårstrå under hennes
händer, om det andra vore ogjordt, om hon ännu vore vid
lif!» yttrade flickan, vridande händerna.
»Din toka! ... Inte skall du hålla lyktan på det sättet,
mitt vackra barn!»
»Det bränner i mitt bröst som eld ... Hvilken gruflig
ångest!»
»Så är det alltid med fruntimmer, när åskan går, kära
Karin.»
»Men hvarför går åskan? ... Hvarför går den just nu?»
»Har du aldrig hört den gå förut, din lilla backhare?»
»Då gick den för ett brott, begånget af en annan ...
Hur skall det här slutas!».
»Lys närmare med lyktan ... Nu ha vi det fjerde
låset ... så der ja ... Förbanna mig, ha vi inte en liten
rigel till ... Ack, sådan fullklappad satan!»
»Svär inte! ... Svär inte!»
»Nå, så Gud hjelpe oss då!» ropade mannen, tummande
på rigeln.
»Bed inte! ... Bed inte!»
»Inte det heller? ... Nå, min själ, jag då vet, hur jag
skall bära mig åt ... Undrar just hvad den här rigeln skall
tjena till ... En rigel utanför, är det inte löjligt? ... Men
du darrar ju, så du kan tappa lyktan ... Hvad är det för
barnsligheter!»
»O, hur olycklig är jag ej!» sade hon, lutande sig
emot honom.
»I min famn, ja,» yttrade han med armen om hennes
lif; »der är ditt skydd, ditt stöd.»
»Min enda tröst är att du håller af mig ... Du håller
ju af mig?»
»Visst gör jag det, min älskade! ... Det vet du ju förut,
Karin lilla!»
»Och du skall alltid hafva mig kär? ... Alltid, alltid,
det är ju så?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
