- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
154

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flicka så här på natten stå ensam ute ... svep in dig väl i
kappan och håll dig fast vid min arm, så att du inte slinter
omkull i trapporna ... kurage, min vackra, snälla flicka!»

Det besynnerliga paret åtföljdes utför trapporna, som
leda ned till strömmen.

Himlen flammade af blixtar, regnet piskade hårdt mot
gatstenarne, och åskan skrälde förfärligt öfver staden. Med
åskan och regnet förenade sig äfven brandklockans ljud från
Ladugårdslandet.

Då hördes mellan åskknallarne och brandsignalerna ett
svagt ångestskri, liksom från en qvinnas läppar, hvarpå
följde ljudet af raska, jernskodda steg, hvilka hastade uppför
trapporna, och snart syntes en högväxt manlig gestalt skynda
öfver torget bort åt Regeringsgatan och försvinna i dess
mörker.

Gestalten var densamma, som nyss förut i sällskap med
Katarina gått utför trapporna; men ensam hade han kommit
upp och ensam försvunnit.

Men hvar var då den olyckliga flickan? — Frågen
Norrströms brusande böljor!

*



Adertonde kapitlet.

Banditkulan.



Det var dagen efter uppträdena hos gevaldiger Kron.
Klockan var mellan fem och sex på eftermiddagen.

Halflutande på divanen i sin boudoir satt Anna Jolanta.
Hennes dräkt af s. k. sorgkattun stack tvärt af mot det
bleka ansigtet, kring hvars bildsköna former de korpsvarta
lockarne ringlade sig i vild oordning.

Hvita och kalla som marmorn voro zigenerskans kinder;
men hvilken konstnär mäktar väl åt marmorn förläna det
uttryck, som beherskade hennes anletsdrag? — Det är ej i
afbildandet af det skönas eller det hemskas ytterligheter som
artisten förnämligast lyckas, vare sig i marmorn eller på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 9 11:15:08 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/banditen/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free