- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
167

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Men det är långt till sju ... en qvart till kunde du
väl ännu egna mig.»

»Nej, jag måste göra stor toalett ... värdigt skall han
emottagas.»

Ånyo brann det rysliga löjet på zigenerskans sköna
läppar.

»Du har rätt ... farväl så länge, mitt lif, min salighet!»

»Farväl, Bruno!»

»Men...»

»Men?»

»Men innan jag går, Anna!» ropade Bruno; »en kyss ...
en enda kyss!»

Zigenerskans glänsande panna sönderbröts i otaliga rynkor,
och hennes blick blef så mörk som ett moln, bakom hvilket
blixtarne lura.

Zigenaren slog armarne om hennes lif, tryckte henne
med oemotståndlig kraft till sitt bröst och kysste hennes
läppar, hvarefter han störtade på dörren och försvann.

Anna Jolanta rusade fram till toalettbordet, ryckte
derifrån en kammarduksnäsduk, hvarmed hon gned sig öfver
nedre delen af ansigtet, så att den blef röd, liksom hade
den blifvit öfverdragen med smink.

»Fy, fy!» hväste hon derunder med hårdt sammanbitna
tänder; »hellre tusen droppar aqua tofana än ett vidrörande
af dennes mun!. .. Fy, fy!»

Hastigt släppte hon näsduken, sammanknäppte sina
händer och stirrade framför sig med ögon, brinnande som
vakteldar i natten.

»Hvilken djefvul hviskade i mitt öra den tanken, att
jag borde lemna plånboken och giftflaskan i hans förvar,»
sade hon för sig sjelf, »och att han oupphörligt skulle bära
dem på sig! ... Det lider, det lider ... med stora steg går
det till sin mognad ... sitt mål... sitt slut! ...»

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 9 11:15:08 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/banditen/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free