- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
169

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»För min räkning?»

»Ja, det sade han.»

»Då ljög han, den skurken ... Men det var inte första
gången.»

»Nej, det var det visst inte,» medgaf betjenten med
naturlig höflighet.

»Den latryggen ... den odåganl»

»Det är han visst det,» vitsordade betjenten; »högmodig
och stursk mot alla.»

»Behandlar och hundsar oss värre än nådig grefven
sjelf,» tillade kusken.

»Jag skall rekommendera honom hos polisen till fem
och tjugu,» försäkrade grefven.

»Ack, hvad det vore väl!» bedyrade betjenten med den
djupaste bugning.

»Det skulle göra honom förbannadt godt, hans nåd!»
instämde kusken.

»Se så, kör hem nu ... ni behöfde något hvar era fem
och tjugu ... de skola också komma i sinom tid, lita på
det... kör långsamt, Grönlund ... gif hästame dubbel ranson
för natten ... det är billigt, att, när man sjelf har roligt,
man också tänker på andra,» tillade han sakta, i det han
klappade de stolta, oroliga djuren på deras halsar.

Betjenten hoppade upp på kuskbocken och tog plats
bredvid kusken, hvarefter det grefliga ekipaget satte sig i
rörelse och rullade bort.

Grefven kastade en slängkyss efter de svarta trafvarne.
Näst sig sjelf älskade han sina hästar. Om det funnits en
skyddsförening för hästar, så skulle grefve Lejonborg blifvit
ordförande deruti. Osäkert är likväl, huruvida grefvens
omsorg hade sträckt sig till andra än till pauvres honteux
bland de ädla djuren, emedan åkarkampar voro hans afsky
och bondkrattor hans syndabockar, när han någon gång på
landsvägarne nödgades tåla dem för sin vagn.

Derefter gick grefve Lejonborg in i huset, hoppade med
bevingade steg uppför en mindre stentrappa och knackade
på en dörr i korridoren till bottenvåningen.

Dörren öppnades inifrån, och en snyggt klädd gumma
visade sig.

Det var samma gumma, med hvilken vi förut gjort
bekantskap, dels på Hästholmen, dels på vägen utanför
Skanstull.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 9 11:15:08 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/banditen/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free