- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
189

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ja, ja! Han skulle svälta ihjel och, hvad som var än
värre, halflefvande uppätas af källarens millioner råttor, ty
hvarmed skulle han väl lifnära sig?

Med kulor och krut?

Visserligen är det genom kulor och krut som despoterna
och deras koryféer existera; men lifnära sig deraf —
omöjligt, omöjligt! —

Ingen dödlig förmår beskrifva den arme grefvens ångest
och förtviflan. Minnet af de röfvareromaner, han läst i
sina dar och hvilka alla haft ungefär något dylikt att bjuda
på, bidrog äfven till förökandet af hans hemska
sinnesstämning.

Men kärleken till lifvet är starkare än ångest och
förtviflan.

En tanke af kraft och beslutsamhet slog ned i den
fångnes förvirrade hjerna.

»Jag vill skynda tillbaka medan tider är,» ropade han;
»jag vill på ögonblicket hasta uppför trappan och genom
mitt buller på dörren och mina rop täcka hela husets
uppmärksamhet ... man skall höra mig ... man skall störta till
min hjelp och spränga porten till mitt rysliga fängelse ...
I värsta fallet stöter jag på banditen och hennes band,
men jag kan då med böner, uppoffring af pengar och löften
om tystnad rädda mitt lif ... men i hvad fall som helst är
det bättre att genast dö för mördarnes dolkar än att svälta
till döds.»

Han tog ett steg framåt, men hejdade sig, ty en ny
tanke bemäktigade sig hans själ, en tanke, för hvilken fäderna
i Bastholms ståtliga familjegraf borde lifvas af stolthet.
Kärleken till lifvet gör den fegaste till hjelte.

»Jag är svensk adelsman, jag är grefve,» sade han med
verkligt sublim stolthet; »redan vid fyra års ålder infördes
jag i rullorna som underlöjtnant vid skånska dragonerna,
och på samma regemente tjenade jag till mitt tjugonde
år ... jag har uppvuxit bland vapen, jag känner konsten att
handtera dem, jag har varit sekundant i tvenne dueller ...
Denna källare är öfverfyld med vapen ... fort att rusta mig
dermed! ... Jag skall kämpa, värdig mina sekelgamla anor ...
fälla tjugu till marken, innan jag stupar ... ha! Större kan
bofvarnes antal omöjligen vara ... på sin höjd tio, knappast
det ... jag skall utan svårighet hinna döda dem alla, innan
jag sjelf får den minsta rispa ... ha! De komma ned

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 9 11:15:08 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/banditen/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free