- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
190

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

obeväpnade, ty här, här nere hafva de ju sina vapen
förvarade ... det är klart, obeväpnade komma de ... jag skall
döda dem som flugor, innan de veta ordet af... Kommen,
kommen! Grefve Lejonborg har en hel armé i sina armar
och tappre faders anda i sitt bröst!»

Under dessa ord nedryckte han från väggen tvänne
pistoler.

Han blåste i piporna och undersökte fängpannoma,
hvarefter han, sedan han sålunda öfvertygat sig om att de
voro laddade, stoppade dem i frackfickorna. Men det var
icke nog med det.

Han nedtog likaledes den ena bössan efter den andra
och stälde dem nära sin person emot väggen, för att, i
händelse af behof, kunna hafva dem alla till hands.
Lyckligtvis voro äfven dessa bössor laddade.

Med utmärkt rådighet lade han locket tillbaka på
krut-fjerdingen, på det ej elden på de aflossade gevären måtte
komma ned i ammunitionsforrådet och spränga i luften
källaren med dess hjeltemodige försvarare.

Bakom sig på väggen upptäckte han en spik, vid
hvilken han genast fäste lyktan, så att dess sken föll rakt
emot trappan.

Sjelf fattade han ett af gevären och lade an på denna
trappa, färdig att gifva eld det första någon visade sig på
öfversta trappsteget.

Sålunda rustad, afvaktade han med blossande kinder det
afgörande ögonblicket.

Detta ögonblick lät ej länge vänta på sig.

Ett buller hördes ofvanom trappan, och en ljusstråle
föll ned utför trappstegen.

En röst, som ingalunda var Lejonborg obekant, hördes
likaledes ofvanifrån.

Rösten var Anna Jolantas.

»Så gå då... gå då... jag tvår mina händer!»

På öfversta trappsteget syntes nu nedersta delen af en
hvit linnebyxa öfver en grof stöfvel.

Grefvens gevär brann af, om honom medvetet eller
icke, känner man ej.

»Jesus! Jag blef träffad!» skrek en karlstämma, hvarpå
följde ett tungt fall utför trappan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 9 11:15:08 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/banditen/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free