- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
195

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dragande till sig ett mindre bord, hvarpå skrifpapper jemte
öfriga skrifmaterialier voro till finnandes.

Under det polismästaren på detta sätt ordnade sig,
gjorde grefvens ögon sin rond i älskarinnans boudoir,
hvarvid han upptäckte: 1:o) tvenne gardister, postande med
dragna sablar framför den öppnade blinddörren; 2:o) tvenne
gardister, likaledes med blottade huggvapen, framför dörren
till förmaket; 3:o) stående vid sidan af desse sistnämnde en
mörk, högväxt gestalt, i hvilken grefven tyckte sig igenkänna
sin egen jägare, Bruno Stark, samt 4:o) Anna Jolanta Bränner,
stödjande sig mot toalettbordet, med en hvit näsduk för de
förgråtna, undersköna ögonen, en lefvande bild af den bleka
sorgen, och vid hennes sida mor Stina, sysselsatt att trösta
och lugna sin matmoder.

Denna syn, i förening med anblicken af den stränge,
fruktade polismästaren, nära hvilken dessutom tvenne
groflemmade polisbetjenter stodo, var onekligen af sådan
beskaffenhet, att den kunde förskräcka till och med käckare
män än grefve Lejonborg.

Grefven erinrade sig visserligen ganska tydligt, att han
nyss varit instängd uti en källare med hungersdöden för
ögonen och att han derifrån på något underbart sätt blifvit
räddad; men de hotfulla tillrustningarna omkring honom
läto honom ana, att han måtte hafva hoppat ur askan i
elden.

Hvad hade väl allt detta omkring honom att betyda?
— Polismästaren vid bordet och soldaterna vid dörrarna? —
Och hvad betydde väl slutligen Jolantas smekningar, böner
och tårar?

Han fann sig inkastad i en ny labyrint, hvars utgång
han förgäfves sökte finna, och betraktade derför allt som
fanns i rummet, menniskor och ting, liksom trodde han sig
af allt och af alla kunnå fånga den Ariadnetråd, han så väl
behöfde.

Utan att säga ett enda ord, satt han länge på divanen,
skrufvande sig från ena sidan till den andra, lik en som
har mycket på hjertat, men svårt för att få det der myckna
fram öfver läpparne.

»Grefve Lejonborg!» började omsider polismästaren,
sedan han fått sina skrifsaker i behörig ordning; »ni torde
bereda er på att kort och godt, utan alla omständigheter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 9 11:15:08 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/banditen/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free