Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besvara de frågor min pligt ålägger mig att för er
framställa.»
»Frågor till mig! ... Hvad menar ni med det, herr
polismästare?» sporde grefven med häftighet och till hälften
resande sig upp från divanen.
»Sitt stilla, herr grefve! ... Att ni blifvit funnen
dernere i källaren bland ett större förråd af vapen och skarp
ammunition, funnen derjemte med vapen i hand, allt det
der är klart ...»
»Klart! ... Hvad är det som är klart?» ropade grefven
med allt mer och mer vidgade ögon.
»Det är inte derom jag behöfver fråga er,» fortfor
polismästaren; »det är, som jag säger, klart.»
»Det är så hin heller, min gunstig herre!» utlät sig
grefven temligen högljudt.
»Grefve Lejonborg!» yttrade embetsmannen med ännu
högre stämma; »behöfver jag påminna er hvem ni har
framför er? ... Behöfver jag uppmana er att föra ett mera
hyfsadt språk?»
»Men hvad angå mig dessa frågor? ... Hvad gemenskap
har väl min person med källarn och hvad som der finns? ...
Är jag då anklagad för något? ... Jag anhåller att få
upplysning derom ... jag anser under min värdighet att besvara
någon enda fråga i ett sådant sällskap som detta ... och
jag anhåller att få aflägsna mig så fort som möjligt ... det
här är i sanning kuriöst, herr polismästare! ... Ganska
kuriöst, det måtte jag säga!»
Grefve Lejonborg, hvars adliga blod för ögonblicket
svallade öfver, steg upp och gjorde min af att utan vidare
omständigheter aflägsna sig.
»Tag ej ett enda steg, herre!» röt polismästaren, »eller
använder jag för ert kvarhållande de tjenliga medel, som
kunna vara af nöden ... stilla derför och tyst till dess jag
bjuder er att tala! ... Har ni förstått mig, herr grefve?»
»Älskade Carl Gustaf!» inföll nu Anna, betraktande
grefven med tårglänsande ögon och hopknäppta händer;
»hvarför göra det onda ännu värre! ... Hvarför inte i stället
bekänna allt!»
»Hä?» spratt grefven till; »bekänna!... Hvad är det
jag skall bekänna? ... Men,» mumlade han sakta för sig
sjelf, »är hon då galen som kallar mig för du i andras
närvaro!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
