- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
199

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med våld hålla honom qvar, återtog han sin plats,
nedslagen och förvirrad, utan att han likväl kunde förklara
hvarför.

»Ni medgifver då, att ni förut visste att vapen voro
förvarade i detta hus och under detta rum?» var
embetsmannens nya spörsmål.

»Jag sade ju nyss, att jag inte visste det,» var
grefvens svar; »ingen bör bättre än mamsell som bor här,
kunna gifva upplysning i den saken ... jag frågar derför
mamsell, om jag hade någon kunskap derom, att källaren
härunder var fyld med vapen? ... Jag visste ju inte en gång,
att det fanns någon källare härunder ... det bedyrar jag på
min ära ... jag anhåller, att min nådiga är så obligeant och
upplyser herr polismästaren derom.»

Anna Jolanta närmade sig divanen, betraktande
Lejonborg med en blick, till hälften sorg, till hälften förtrytelse.

»Du nekar då, att du, du sjelf, låtit föra ned vapnen i
denna källare?» frågade hon.

»Hvad fan säger hon!» mumlade grefven; »tar då det
der duandet aldrig en ända?» tillade han sakta för sig sjelf.

»Du säger till och med, att du ej en gång visste, att
någon källare fanns under detta rum!» fortfor hon; »är det
möjligt att du kan säga det?»

»Är menniskan från förståndet!» utbrast den förvånade
grefven.

»Du har gjort mig till din medbrottsling och derigenom
bragt mig i olyckan,» fullföljde hon; »detta hade jag likväl
kunnat förlåta dig ... men du vill göra mig till lögnare .. .
för att rädda dig sjelf vill du kasta hela skulden på mitt
hufvud, på en värnlös qvinnas hufvud ... fy, LejonborgI Det
är ovärdigt, fegt, uselt ... Från detta ögonblick borde jag
förakta er, herr grefve, och jag förbannar den stund, som
närmade mitt hjerta till er ... Ja, Carl Gustaf, det är ...»

Strida tårar från hennes ögon qväfde orden på hennes
läppar.

Mållös af förvåning och bestörtning, stirrade grefven
på zigenerskan.

»Hvarför sprang ni och gömde er?» fortsatte
ransakaren det afbrutna förhöret.

»Sprang jag och gömde mig?» stammade grefven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 9 11:15:08 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/banditen/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free