- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
201

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Nej, det är en tragedi, herr grefve,» genmälde
polismästaren, »och blir det äfven, i trots af alla era försök att
vrida den in i det komiska ... Ni spelar inte illa den
oskyldiges roll ... skada blott, att ni har så föga tacksamma
åskådare inför er ... men hvad ni framför allt lyckas uti, är
det lumpna och skurkaktiga ... ni begagnar bofvars
vanliga knep att skjuta ifrån sig på andra ... i sanning rätt
ridderligt handladt af en person af ert stånd och er
bildning, herr grefve! ... Ni borde rodna inför denna qvinna,
min herre, om det funnes någon blygsel hos er!»

»Min herre!» inföll Lejonborg, resande sig upp igen;
»hur vågar ni att ...»

»Ja, blygas borde ni,» fortfor embetsmannen uppretad;
»i stället för att förråda er och derigenom undgå allt
ansvar sjelf, ville hon hellre låta sig släpas i häkte ... ja,
hon skulle förr hafva böjt hufvudet under bilan, än hon
kunnat angifva er ... Det var således icke hon som förrådde
er, och inte heller behöfde hon det, ty, ser ni, ingen räf är
så säker i sin egen kula, att icke en annan räf kan vädra
rätt på den ... Ni är derför en usling, som frisagt sig sjelf
från allt deltagande och med hvilken måste förfaras i
enlighet dermed ... Herre, bekänn sanningen! ... Hvad var er
afsigt med de mordvapen, ni låtit föra ned i den källare,
hvaruti vi funnit er sjelf med vapen i hand, riktadt och
aflossadt mot vakten, hvaraf en sårades? ... Svara och lek
inte med mig! ... Ni borde känna, att jag inte är att leka
med ... Har ni redan glömt gårdagens händelse? ... Det
var vörten till den brygd, ni bjudit på i dag ... Ännu en
gång, hvad var er afsigt med eldvapnen och den skarpa
ammunitionen?»

Förkrossad sjönk Lejonborg tillbaka ned på divanen.
Nu var det klart för honom, att samma stormvind, hvilken
dagen förut med mycken möda blifvit bunden, i dag å nyo
slitit sig lös och nu med fördubbladt raseri öfver honom
skakade sina svarta vingar.

Det såg ut som skulle första och andra villan blifva
småsaker mot den sista.

Grefven hade visserligen alltid varit för förnäm att
kunna hysa den enfaldiga plebejska tron på en Gud, som
styr verldens och menniskornas öden; men nu i denna
stund trodde han på ett öde, ett olycksöde, utgånget från
afgrunden och med honom till offerbock. Han trodde på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 9 11:15:08 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/banditen/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free