Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men anar man inte hvart hon tagit vägen?»
»Man tror att hon rymt, och jag har inte funnit skäl
att motsäga detta rykte.»
»Och man misstänker, att hon varit i förstånd med
mannen?»
»Ja visst ... jag har inte heller sökt bestrida det ...
För att göra saken något pikantare, har jag här och der
tillagt något om en kärleksförbindelse mellan husfadern och
tjensteflickan ... allt det der är ju som det skall vara ...
Allmänheten står verkligen i stor förbindelse hos oss för att
vi skaffat den något att sysselsätta sig med.»
»Ja, min vän, vi ha riktigt gifvit dem sysselsättning
både i kofan och palatset,» medgaf zigenerskan under ett
något högljudt skratt.
»Vi tala kanske för högt,» anmärkte Bruno; »gumman
är väl inte i förmaket?»
Dervid öppnade han dörren och såg ut.
»Nej, jag har skickat bort henne med Julia för att
promenera i det vackra vädret,» tillkännagaf Anna.
»Hon måtte väl aldrig misstänka något?» frågade
Bruno, orolig vid denna tanke.
»Mor Stina?»
»Ja.»
»Var lugn ... hon misstänker ingenting ... För öfrigt
har hon ej ögon för annat än för Julia och sin katt.»
»Och hon har inte undrat öfver att jag så ofta gått
hit?»
»Hon vet ju, att du var den hemlige budbäraren
mellan mig och min förnäme älskare,» svarade Anna.
»Men förut då? ... Jag har ju varit hos dig flere
gånger, innan jag kom i tjenst hos grefven.»
»Hon känner ju, att vi äro uppvuxna barn tillsammans,
och för öfrigt har jag sagt henne, att det är på mitt förord
som du blifvit stadd hos grefven .. Var lugn, min gode,
min ... hvarför skulle jag inte kunna säga det... min älskade
Bruno!»
Zigenerskan räckte den värdige barndomsvännen sin
hand. Han öfverhöljde denna hand med kyssar.
Bruno slöt henne i sina armar. Hon tillät det.
»Bruno,» hviskade hon vid hans bröst, »om jag
råkade i någon olycka, om fängelset eller döden hotade mig,
skulle du då öfvergifva Anna?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
