Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Huru faller du på en sådan tanke!» ropade Bruno;
»skulle jag öfvergifva dig, jag som, för att tjena dig,
försvurit mig till helvetet!»
»Icke heller jag skall öfvergifva dig!» genmälde
zigenerskan; »man skall förr få slita mig i stycken än jag
förråder Bruno ... Bruno, fattar du hela vidden af min
tacksamhet och kärlek för dig? ... Skulle du kunna göra
detsamma för mig, som jag för dig?»
»Ja, ja, Anna ... allt för dig! ... Hvad jag är lycklig
i detta ögonblick!» jublade zigenaren; »för hvarje ord af
dig har jag en dolk för dina fienders hjertan.»
»Och du svär att in i döden tillhöra Anna!» hviskade
hon, berusande honom med sin andedrägt.
»Jag svär, jag svär, Anna!»
»Att icke öfvergifva mig ...»
»Jag svär!»
»Att icke förråda mig...»
»Jag svär!»
»Att förr dö, förr pinas till döds än förråda mig ...»
»Jag svär!»
»Du svär det vid din faders och din moders ben ...»
»Jag svär det vid min faders och min moders ben!»
»Du har svurit Bruno ... Ännu aldrig bröts denna
ed af någon inom vår stam ... Du har svurit vid faders
och moders ben, och de stjernor sju och de uggleögon tu
bevittna den heliga eden!»
Zigenarstammen, för hvilken ingenting eljest var heligt,
hade likväl en ed, som i alla tider trotsat både plågorna
och döden, och denna ed, svuren vid en faders eller en
moders ben, har aldrig, så vidt man vet, någonsin blifvit
bruten.
Det fanns dock åtminstone en blomma på denna
Österlandets mörka och förhärjade stam, visserligen blott en
enda, men den vissnade aldrig, föll aldrig, och ingen, icke
en gång zigenarnes värsta fiender och förföljare, betviflade
dess styrka, varaktighet och helgd.
På den europeiska, under kristendomens och
bildningens sol uppvuxna och mognade stammen växa många, ja
otaliga blommor; men säg oss, huru många af dem hafva
uthärdat och kunna uthärda tidens vexlingar och stormar!
Nämn för oss en enda ed, lika helig och bindande för
alla och hvars brytande är lika omöjlig för den lastfulle som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
