- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
236

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tjugufemte kapitlet.

Stora näsan.



Vid den tiden fanns på Blasieholmen ett värdshus,
utanför hvilket hängde en stor vindrufskrans af jernbleck
med ett gyllene päron i midten. Värdshuset borde således
hafva kallats »Gyllene päronet», och sådan var utan tvifvel
värdshusvärdens mening, när han uppstälde sin disk och
slog upp skylten.

Men ingenting är heligt under solen, hvarken kronor
eller värdshusskyltar, ty, i trots af den stora för vinden
gungande vindrufskransen, hvars päron för hvarje år
om-förgyldes och förskönades, kallades likväl värdshuset »Den
gyllene noshörningen»

Detta hade sina randiga skäl.

Traktör Kristoffer Pung — så hette det olyckliga
päronets värd — hade nämligen en näsa, hvilken, om ej
fullt ut så lång som i närvarande tider furstarnes, hvilka
nog i sinom tid historiens griffel troget skall afbilda, likväl
utgjorde en storhet, värdig Bellmans eller Hallmans bredaste
pensel.

Näst sin fader hade traktören tvänne gudomligheter
att tacka för sin näsa, nämligen Boreas, nordanvindens
gud, och Bacchus, vinets, ty den blef förkyld i ungdomen
och upphettad på ålderdomen. Det var ett slags
Ymers-kropp, bildad af frosten från Niflhem och gnistorna från
Muspelhem.

Deraf nu, såsom läsaren lätt finner, öknamnet »Den
gyllene noshörningen».

Kristoffer Pung hade otur eller, rättare sagdt, tur med
öknamn. I yngre år kallades han »Galten», med anledning
af tvänne ovanligt stora och utstående fram tänder. I ett
slagsmål — ty vår traktör hade i yngre år varit stark som
en björn och gerna vädjat till näfvarne, när han retades, och
retad blef han jemt — förlorade han dessa tvänne sällsynta
tänder. Traktören sörjde icke mycket öfver denna onekligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free