- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
239

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men knappt hade traktören fört prisen till dess bestämda
ort, förrän han började nysa; men, o Bacchus, hvilken
nysning!

»Prosit!» ropade Bruno.

»Prosit!» instämde de öfriga kunderna, nästan kiknande
af skratt.

»Det var ... atschi! ... det var pepp ... atschi!... ar ...
atschi! ... peppar, herre! ... atschi! atschi!» våndades den
stackars traktören.

Traktörens blick var blodröd af ilska, under det han
frustade fram dessa af brutna ord.

»Gud hjelp! Jag troer de nös,» fortfor den muntre
»hofmästaren».

»Gud hjelp, farbror Pung! Väl bekommet, farbror
Pung!» skrålade gästerna, omgifvande disken.

Farbror Pungs näsa började likväl småningom lugna
sig och återvinna sitt vanliga reputerliga och
vördnadsbjudande utseende.

Icke så farbror Pungs galla, som kokade och kokade
samt slutligen öfversteg sina bräddar.

På disken nära bredvid värden låg en klumpig
citron-klämmare, ännu fuktad af en citrons sista saft.

Traktören fattade tag uti detta vapen, värdigt en
vingudens öfversteprest, och störtade fram på sidan om
disken med en sextonårig ynglings eld i ögonen rakt emot
»hofmästaren».

De storflinande gästerna blefvo i en hast allvarsamma,
ty de erinrade sig nu, att Pung i forna dagar, när han
blifvit uppretad, varit vild och, såsom vi ofvan antydt,
stark som en björn, ehuru han på de senare tio åren,
hvilka försilfrat hans hjessa, visat sig temligen tålig och
fredlig.

Några af gästerna ville välmenande hålla tillbaka den
ursinnige gubben; men somliga undanknuffades af honom,
och andra drogo sig sjelfmant tillbaka af fruktan för den
svängande citronklämmaren, som tycktes farlig äfven för
andra än den medgörliga citronen.

Traktören liknade verkligen en noshörning, när han
rände emot den herkuliske zigenaren, hvilken under skratt,
ehuru med blicken fäst på det provisoriska anfallsvapnet,
drog sig tillbaka från disken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free