Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
giftblanderska, en mordbrännerska? ... Är du inte nöjd än? ... Öl,
kypare ... nej, porter ... men af den Göteborgsporter, som
inte brygges i Stockholm.»
»Giftblanderska! Mordbrännerska!» utlät sig skepparen,
förfärligt lång i synen.
Alla gästerna, med undantag af zigenaren, samlade sig
omkring bordet, hvarvid gevaldigern tog sin aftonvard,
frågande och skrikande om hvarandra.
»Jo jo, det förhåller sig som jag säger,» upplyste
gevaldigern; »det är just den damen, som stoppat till
pratmaskinen på Krons kär’ng och hjelpte till vid illuminationen
i förgårs natt.»
»Och Kron? ... Och Kron?»
»Ute ur buren ... Jag hade nyss det nöjet att släppa
honom ut, liksom jag i förgår hade det nöjet att släppa
honom in ... Ah! Porter är ändå numro ett! ... Tack för
portern, pappa Pung!»
Zigenaren dolde sitt ansigte bakom ett tidningsblad,
hvari han låtsade läsa. Men icke ögnade han särdeles
flitigt i tidningen, och om han i denna stund läste något,
så var det kanske i sin egen själ, den svarta boken med
de blodröda bokstäfverna.
Stundom sneglade han åt dörren för att efterse, om
han hade reträtten fri, ty han ville gerna höra något mer
om den räddade qvinnan, för att derefter bestämma sitt
handlingssätt.
»Jag anade det redan på förhand, när herr Blom
berättade historien om den der qvinnan,» försäkrade en af
gästerna.
»Ja, jag var nästan säker på, att hon stod i något
sammanhang med uppträdena hos gevaldiger Kron,»
förklarade en annan.
Efteråt har man anat allt, och efteråt är man mycket
tvärsäker på saken.
»Gud vete nu hur det kan gå med den der medaljen,»
sade en af sällskapet, flinande skepparen midt i ansigtet.
Skepparen gaf luft åt en ryslig kötted, ty han började
nu med skäl misstänka, att vederbörande icke gerna kunde
utdela medaljen för berömliga gerningar åt den, som räddat
lifvet på en giftblanderska och mordbrännerska.
»Få nu se när hon kommer till skepparen och tackar
för sist,» flinade en annan spefågel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
