- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
255

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Zigenaren fann derför för rådligast att i tid taga sin
Mats ur skolan. Men för att icke väcka uppmärksamhet,
lät han sin hatt qvarstå på disken och närmade sig, likväl
utan synbar brådska, den efterlängtade dörren.

Zigenaren, sålunda styrande sin kosa, utan att skåda
hvarken åt höger eller venster, kände sig oförmodadt
hejdad i sin gång derigenom att någon fattade honom i
rockskörtet.

»Hvart bär det? Hvarför så brådtom, min bästa herre!»
hördes en röst bakom hans rygg.

Det var gevaldigerns röst.

»Jag tror herrn tänker gå utan att betala,» ljöd, men
något hesare, en annan stämma.

Det var värdshusvärdens.

Den ena var lika litet hugs valande och lugnande som
den andra.

Zigenaren återhemtade sig emellertid så till vida, att
han svängde sig om på klacken och bjöd till att gifva sina
anletsdrag och kroppsrörelser det obesvärade uttryck, som
bast passade för den kinkiga belägenhet, hvaruti han nu
befann sig. Detta lyckades visserligen till en del; men den
bleka ansigtsfärgen och de oroliga ögonen voro ej så lätta
att ögonblickligen förändra. Äfven gick hans andedrägt
våldsammare än som var naturligt efter en så kort promenad
som mellan disken och dörren.

Huru värdshusvärden kunde falla på den tanken att i
gevaldigerns öra hviska ord af sådan verkan som den nu
uppenbarade, vilja vi i korthet redogöra för.

Traktörens lidna nederlag, hvaraf hans näsa ännu
ömmade, hade fylt hans själ med det vildaste hat, och
under hela den tid han satt vid sin disk, lyssnande till det
högljudda samtalet i salen, tänkte han på ingenting annat
än att hämnas.

Än funderade han på att hälla vitriololja i något af de
punschglas, som serverades den fördömde kunden; än ville
han, beväpnad med den stora hvassa ostknifven, hvilken
låg bredvid honom på disken, smyga sig oförmärkt fram till
bordet, hvarvid zigenaren satt, och i ett enda väl afpassadt
tag kapa af denne ett stycke af näsan, förmodligen för att
göra det psykologiska rön, hvilkendera vore mest att
beklaga, den som hade för litet af näsa, eller den som hade
för mycket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free