- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
272

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att den för rymd eller död ansedda tjensteflickan blifvit
räddad ur Norrström och ännu lefde. Följaktligen blef det
icke svårt för henne att förutse sin medbrottslings öde.

*



Tjugusjette kapitlet.

Den talande dockan.



För att ej uttrötta läsarens kanske redan för hårdt
pröfvade tålamod med en ytterligare redogörelse för de till
denna brottmålshistoria hörande enskildheter, förflytta vi oss
med vår berättelse ett helt år framåt.

Zigenaren Bruno Stark afrättades höstetiden år 1818.
Den hos honom vid häktandet funna plånboken, hvari
giftflaskan förvarades, igenkändes af gevaldiger Kron såsom
tillhörande hans hustru i lifstiden och blef en af de mest
bindande omständigheterna emot honom, hvartill kom hans
medbrottslings, Katarina Links, afgifna bekännelse i enlighet
med verkliga förhållandet. Katarina dog i fängelset, innan
hennes dom afkunnades. Under den långvariga med Stark
hållna ransakningen finnes ej ett enda ord, som kunde gifva
ens en skymt till misstanke, att zigenerskan varit delaktig i
det, på hans anstiftan af Katarina Link begångna brottet.
Antingen nu Stark kände sig bunden af den ed han en
gång svurit henne, eller zigenerskan, som understundom
fick besöka honom i fängelset, gaf honom hopp om
benådning, är svårt att afgöra, men troligtvis var det begge
delarna. Ännu bar han för ögonen samma bindel, som
förut betagit honom förmågan att kunna skåda in i sin
medbrottslings själ. Med mycken frimodighet gick han den
långa vägen till afrättsplatsen; men inkommen inom
spetsgården, kastade han omkring sig oroliga blickar och
mumlade en mängd osammanhängande ord.

Enligt dens utsago, som anförde afrättningen, skall
delinqventen vid tillfället hafva bland annat, som icke kunde
fattas, yttrat dessa ord: »får jag inte nåd, får jag inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free