Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det var längese’n det, och då var dockan ny och
vacker ... jag ville ha en underkjol åt dockan, men en kjol
som var styf och krasade, liksom mammas göra ... då låg
det der papperet, som du ser, på golfvet ... jag tog det, jag,
och sydde en kjol åt dockan ... är den inte bra sydd, du?»
»Nå, hvad var det för farligt med den der
papperslappen?»
»Jo, mamma har tappat den och frågade, om jag tagit
den.»
»Och du?»
»Jag tordes inte tala om att jag tagit den.»
»Det var illa gjordt, det.»
»Men då hade jag fått stryk af mamma ... hör du,
knyt af kjoln du, medan jag sätter klädningen på dockan.»
Albert efterkom den lilla skönhetens befallning och tog
papperskjorteln af dockan.
»Det är skrifvet på det här papperet,» yttrade Albert
»Kan du läsa skrifvet, du?» frågade Julia, flitigt
sysselsatt med omklädnaden.
»Om jag kan läsa skrifvet!» svarade Albert med en
blick af öfverlägsenhet.
Derefter slätade han ut det tillskrynklade och till en
del förstörda papperet med händerna samt började läsa.
Men knappt hade hans blick öfverfarit de första
bokstäfvema, förrän han spratt till och började stirra på den
lilla värdinnan.
I detsamma hördes någon gå uppför trappan.
»Mamma kommer!» ropade flickan ängslig; »gå din
väg och säg inte för mamma att du varit här ... gå, gå! ...
Adjö, adjö! ...»
Albert hastade ut ur salen och var nära att springa
omkull en gumma, som han mötte i trappan. Han fortsatte
sitt lopp och stannade ej förrän han kommit hem.
När gevaldiger Kron kom hem till middagen från kungl.
poliskammaren, möttes han i dörren af sonen, hvilken, blek
och orolig, stack i hans händer ett papper.
Gevaldigern genomögnade det skrifna, hvarefter han
hoppade till på golfvet, liksom hade blixten slagit ned i
huset.
»Hvarifrån har du fått det här, gosse?» skrek han,
omfattande sonens arm med en våldsamhet, som pressade
fram ett klagoljud öfver dennes läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
