Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sträckte sig några alnar ut i det grunda vattnet, och så
tät, att knappast solens strålar förmådde genomtränga någon
af dess fyra sidor.
Tak fanns dock ej derpå, så att hvad som derinom
föregick icke gerna borde vara en hemlighet för fåglar och
andra luftseglare.
Mot denna förskansning bröto sig vågorna, så att
blommorna bakom hyddan stodo trygga mot hvarje anfall från
sjön, uppfångande i sina kalkar några perlor, kringstänkta
af den krossade vågen. Här och der syntes några stjelkar
lindrigt nedböjda, liksom hade en lätt fot nyss gått öfver
dem. Det tycktes nästan som ville dessa små naturens
oskyldiga barn på sina knän och med tårar i ögonen anropa
himlen om nåd för de många systrarna på den plundrade
stranden.
Eller hade de kanske en sorglig aning om det
olycksöde, som skulle drabba dem sjelfva, ty fram ur djupa
skogen kommo snart tu par fötter, vida större och tyngre än
de, hvaraf vi nyss sett spåren, och nedtrampade och
förstörde alla de blommor, som vågen förgäfves sökt bortrycka.
Dessa fötter tillhörde tvänne illa klädda manspersoner med
bleka, skäggiga ansigten, kortklippt hår och ögon, som
spejade åt alla sidor, under det deras fingrar dels pekade på
den lilla löfhyddan, dels lades öfver näsorna, liksom
uppmanande till försigtighet.
Ute på viken syntes en liten båt, stäfvande från det
vestra landet mot det östra. 1 båten sutto tvänne personer.
Den ene, roddaren, såg ut att vara en statdräng under
någon af de närliggande herrgårdarne, och den andre,
styrmannen, var en yngling af vid pass tjugu års ålder, en
hurtig och kraftfull gestalt, hvars ansigte, utan att vara
hvad man kallar vackert, likväl intog genom den redbarhet
och oförskräckthet, det uttryckte. Han var klädd i
grönrutig blus af finare bomullstyg och bar på hufvudet en
halmhatt med breda skyggen. En kort studsare låg på
bottnen af båten.
»Hör ni, Lars Olsson,» sade den yngre, »den der
löfhyddan, som står i bugten af Vestervikslandet rätt framför
oss, såg jag inte till i morse, när vi rodde ut.»
»Nog var den der i morse, herr bokhållare,» svarade
roddaren; »men inte fanns den i går.»
»Säkert något badställe,» förmodade bokhållaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
