Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig än kalsongerna, hvilket läsarinnan säkert skall ursäkta
honom, med afseende på den stora tjenst han bevisat en af
hennes eget afgudade kön.
Han hörde af de lifliga rörelserna inom löfhyddan, att
den osynliga var i full fart med sin toalett. Gerna ville
han fortsätta samtalet; men han kände sig något tafatt i
det naturens tillstånd, hvaruti han nu så oförmodadt blifvit
försatt.
Slutligen repade han mod.
»Hur passa mina kläder?» frågade han.
»Förträffligt, förträffligt!» svarades inifrån; »det är
mycket roligt att få klä’ sig i karlkläder.»
»Högst smickrande för mitt kön! ... Mina tarfliga
kläder kunde väl aldrig drömma om en sådan lycka.»
»Hvart skall jag skicka dem, när jag kommit hem?»
sporde den osynliga.
»Tillåt mig veta hvar ni vistas, så skall jag sjelf
afhemta dem,» svarade sansculotten.
»Det är mer än jag kan tillåta,» försäkrade den
osynliga.
»Ni unnar mig då ej det nöjet att få träffa er?»
»Detta nöje, såsom ni kallar det, vill jag lika litet
neka er som jag vill neka mig sjelf den glädjen att
personligen tacka er för er godhet ... Men jag menar edra
kläder, jag, och att tillbakaskicka dem är en skyldighet,
hvarifrån jag alls inte tänker frikalla mig ...»
»Ni är mycket god ... Hur lyckligt att en gång få se
er ... Men nu kan jag naturligtvis inte presentera mig.»
»Naturligtvis.»
»Hvar bor ni, min herre?» fortfor den osynliga.
»Jag är bokhållare vid Nora gård, der jag också för
närvarande uppehåller mig.»
»Och ert namn, om ni ej illa upptager min
nyfikenhet?»
»Kron.»
»Kron!» upprepade den osynliga hastigt och med en
besynnerlig tonvigt.
»Albert Kron och bor i inspektorsbyggningen,»
underrättade ynglingen.
»Albert Kron!» ljöd det inifrån, ljuft klagande som
ackordet på eolsharpan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
