- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
317

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ni vågar ej!»

»Af fruktan att de, som älska mig, en gång kunde
komma att blygas öfver den vänskap eller kärlek de egnat
mig.»

»Omöjligt, vid den lefvande guden, omöjligt!»

»Akta er!» varnade hon, hotande honom med fingret;
»akta er att inte ni, ni som redan visat så mycket
deltagande och nu tror det bästa om mig, att inte ni sjelf i
nästa ögonblick flyr mig, liksom man flyr vilddjuren eller
deras afföda.»

Albert stirrade bestört på henne.

»Ni förskräckes redan,» yttrade hon med ett bittert
leende; »ja, ja, ni må väl förskräckas.»

»Icke ni förskräcker mig,» genmälde Albert; »det är
endast uttrycket i edra ord och i edert ansigte, som ...»

»Som kommer er att rysa,» afbröt hon; »och detta
benämner ni med ordet endast! ... När man ryser framför
en tafla af Salvator Rosa, så är det visst inte för färgernas
skull, ty ingenting kan vara oskyldigare än de, utan det
är för uttrycket eller anden, som genom färgerna blifvit
åskådliggjorda.»

Ynglingen syntes förlägen, ty Albert Kron kände lika
litet till Salvator Rosa, som Julia Palm visste att Lars
Olsson var den bäste statdrängen vid Nora gård.

»Kan ni rita eller förstår ni att bedöma ritningar?»
frågade konstnärinnan efter några ögonblicks uppehåll.

Bokhållaren gapade ånyo på den vackra artisten, hvars
fråga föreföll honom högst oväntad och besynnerlig.

Hon förnyade emellertid sin fråga.

»Jag är en rå och okunnig menniska,» svarade
ynglingen med nedslagna ögon; »ingenting har jag lärt i mina
da’r ... Knappt tio år gammal, togs jag ur skolan, ty min
far var mycket fattig och min mor ... min mor var redan
död,» tillade han suckande; »jag hade just börjat gå på
målarakademien i Stockholm ... men så blef det slut med
alltsammans ... Sedan har jag dragit mig fram så godt jag
kunnat ... Bokhållartjensten, jag har vid Nora, ger mig
ingen tid öfrig för angenämare göromål ... men nog har
det mången gång kostat på mig, att jag inte kunnat sätta
på papperet icke det lilla och betydelselösa jag tänkt, utan
det stora och sköna jag skådat.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free