Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Store Gud!»
»Hon har förstört sitt lif ... men hon har ingen
rättighet att förstöra ert ... och er skyldighet är att inte låta
henne göra det.»
»Men hur vill jag ...»
»Lemna allt åt mig ... när ni väl är borta, skall jag
nog på något sätt skaffa henne undan ... i dag kan hon
stanna qvar, men i morgon inte ... Lyckligtvis hade jag så
illa blesserat de begge karlarne, att någon undersökning här
på stället icke kunde hållas med dem ... de äro nu i
kronobetjeningens händer ... men snart skola de yppa, att hon
varit i deras sällskap på denna trakt.»
»Men hon skall aldrig låta förmå sig ...»
»Hon måste det ... jag skall tala med henne, jag.»
»Ni tala med henne?»
»Ja, hvarför inte?»
»Hon känner er ... hon vet hvem ni är,» ropade
flickan med tecken till den djupaste oro.
»Så mycket bättre.»
»Så mycket bättre, säger ni! ... Hon skall mörda er,»
yttrade hon, slående häftigt sina armar om ynglingen,
liksom ville hon derigenom skydda honom.
»Nej ... nej!» stammade Albert under ljuf förvirring.
»Jo, hon skall göra det ... fängelsets murar ha inte
förqväft hämdens brand!»
»Jag fruktar henne inte ... och nu när jag är varnad ...
var derför lugn, om ni är orolig för min skull!»
»Om jag är orolig för er! ... Ack, från detta ögonblick
tillhör ju hvarje blodsdroppe i mitt hjerta er ... ja er, er,
så länge jag andas!»
»1 himlens namn, spara ert sköna hjerta! ... Gud
skapade ej detta hjerta för en sådan som jag.»
»Ja, ni har rätt,» svarade flickan och drog sig sorgsen
tillbaka; »ögonblickets hänförelse och tacksamhetens
obetvingliga kraft öfverväldigade mig ... förlåt!»
»Ja, jag visste det,» sade Albert med någon bitterhet;
»i morgon skall Julia Palm ångra den ömhet hon i dag
slösade på den fattige bokhållaren!»
»Albert,» ropade Julia och störtade ned framför hans
fötter, omfattande hans knän och fuktande dem med sina
tårar, »är jag inte sedelförfalskarens och mörderskans dotter!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
