Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Är inte rosen ljuf, oskyldig och skön, fast hon
blommat på törnig qvist!» svarade ynglingen; »men rosens plats
är ej vid mina fötter ... Om någon såge er nu, skulle ni
förlora för mycket i verldens ögon.»
»Ack, hvad jag skulle älska dig!» svärmade den sköna
bedjerskan; »hur mycket skulle ej min kärlek kunna
försona !»
Hennes kinder flammade, och hennes ögon brunno.
Alla de höga och uppoffrande känslor, hvaraf en qvinnas
själ är mäktig, firade i denna stund en högtidsfest i den
tacksamma flickans adertonåriga bröst.
Det är i sådana ögonblick af på en gång ljuf och vild
yrsel som qvinnan i ett enda andetag kan gifva från sig
allt — stolthet och dygd, oskuld och sinnesfrid.
Ve den usling, som då med ormens gadd berör ett
hjerta, värdigt solens renaste stråle!
»Ni har ingenting brutit och har derför ingenting att
försona,» svarade Albert och lyfte den knäfallna från jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
