Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter den andra, uttagande och hopläggande fragment af en
toalett eller garderob, värdig en prinsessa.
»Herre Gud!» ropade Therése, den äldre af mamsellerna
Ell, »hvad vi få ledsamt, medan du är borta! ... Men hvar
post måste du skrifva till oss, hör du det, söta Julia!»
»Men så roligt Julia får!» yttrade den yngre, hvars
namn var Laura; »du kan inte föreställa dig, hvad det är
vackert på Gunilholm och hvad grefvens äro artiga mot alla!»
»Ingen blir så välkommen som du,» menade Therése;
»du har ju många gånger varit bjuden dit, fast du inte velat
resa ... Så öfverraskade de nu skola bli!»
»Men hur föll du på den tanken att resa i morgon,
då du på hela året inte nämt ett ord derom?»
»Färden till Nora gaf Julia smak för resor.»
»Goda flickor,» svarade Julia, »I minnens ju, att jag i
förra veckan fick bref från grefvinnan på Gunilholm?»
»Ja, och att du blef inbjuden för hundraförsta
gången ... men du skref att du inte hade tid att komma
denna sommar?»
»Men nu har jag ändrat mig och jag reser.»
»Nå, hur länge tänker du bli borta?»
»Så länge jag har roligt.»
»Då kommer du aldrig tillbaka ... man skall ställa till
baler, soaréer, utfarter både till lands och sjös, alltsammans
enkom för din skull ... Tro mig, ha de väl en gång fått
dig dit, så släppa de dig aldrig derifrån ... stygga Julia, som
skulle fara ifrån oss!»
»Inga höstplagg få läggas in ... det skall jag bli
man för.»
»Du kan inte tro hvad Gustaf blef ledsen, när han i
middags fick höra, att du skulle fara!»
Gustaf var namnet på hofrättsrådets äldste son, löjtnant
vid Andra lifgardet.
»Vet du, han förlorade alldeles kuraget,» tillade den
andra systern.
»En militär förlora kuraget!» anmärkte Julia, skrattande.
»Ja, det är flere än han som komma att förlora det,»
yttrade Therése; »jag beklagar redan på förhand de stackars
landtjunkarne på Gunilholm och trakten deromkring ... först
skola de bli förtjusta i dig och sedan riktigt galna, liksom
alla andra blifvit ... Ack, hvad Julia är lycklig som är så
omtyckt af alla!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
