Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter sin älskare, upptäckte hon endast hans rygg och hans
ben på återväg till staden.
Mor Stina satte sig upp och fortsatte sin väg, med
skäl förvånad öfver en kärlek, hvars gräns var tullbommen.
Som vi förut varit vid Nora och det ingalunda kan
vara behagligt att skralta på mjölkkärran i sjuttioårigt
sällskap, kärran och hästen oberäknade, så vilja vi i stället till
fots ledsaga den besynnerlige älskaren, som marscherar der
på vägen med riktning åt söder.
Är mannen en älskare, så är han en af de flyktigaste,
som någonsin burit frack och pantalonger. Aldrig går han
förbi något hus utan att rikta guldglasögonen upp mot
dess fönster, stannande för hvarje gång han tror sig bakom
rutorna märka skymten af ett fruntimmersansigte.
Sammaledes är det, om han möter eller går förbi någon
qvinna på gatan. Alla med hatt eller schalett tittar han i
ansigtet. Många visa sig förargade öfver en slik
närgångenhet; många äro deremot förtretade för det han blott har
ögon, men ingen tunga, eller för det han fortsätter sin väg,
i stället för att vända om. Det kunde ju vara intressant
nog att få konversera med en kavaljer, så vacker och
välväxt och som dertill har de gudomligaste polisonger med
mustascher, för att icke tala om de dyrbara guldglasögonen.
Men framåt är hans bana, den besynnerliges, som har
guldglasögon för hvarje qvinnoansigte han möter, men icke en
enda blick för hvarje smärt lif och hvarje fint smalben,
som han lemnar efter sig. Det är en ensidig beundrare af
det täcka könet.
Sålunda passerar han öfver det vidsträckta Norrmalms
gator och går öfver Norrbro med samma outtröttliga
forskningsifver. Han vandrar långs efter Stadssmedjegatan och
viker af åt höger utför Storkyrkobrinken.
Han fortfar att skåda upp till alla fönster och råkar
derunder händelsevis att kasta blicken på en boklådas.
Han stannar.
I boklådans fönster hänga några stentryck, porträtt
af märkliga personer, såsom Tegnér, Franzén, Berzelius,
Torsslow m. fl. Men det är ej på dem guldglasögonen falla.
Det finnes äfven några fruntimmersporträtt i fönstret, och
det är till dem hans uppmärksamhet drages. Således ändå
alltid fruntimmersansigten. Af ros och lilja, eller af papper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
