Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reder ut härfvan, om jag också skall följa trådarne till
verldens ända.»
I denna högst lofvärda föresats marscherade han gata
upp och gata ned efter den undanilande moderna meteoren,
hvilken han slutligen såg uppstiga i ett åkdon på
Brunkebergstorg och med en åkare vid sidan kuska bort uppåt
Malmskilnadsgatan.
Löjtnanten fann sig snart omgifven af andra åkare
och i fara att af dem bli öfverkörd, åtminstone lomhörd af
deras skrik.
Han hoppade upp i en gul schas som stod närmast,
och åkardrängen var ej sen att följa honom.
»Hvart befaller nådig baron?» frågade denne, ryckande
i tömmarne och svängande piskan öfver begges hufvud,
under det han räckte ut tungan åt kamraterna.
»Håll efter den der herrn i röda schäsen!» befalde
löjtnanten; »han som nyss for härifrån ... Ser du inte der
borta på Malmskilnadsgatan!»
»Jaså, Pettersonskans kamel ... Hoppsan då; så ja, lilla
skalhake! ... Akta att du inte skuttar öfver kär’ngen der! ...
Var inte rädd, nådig baron! ... Hopp, hopp! Så, så, lilla
skalhaken min!»
Sålunda bar det af: skalhaken efter kamelen, gula
schäsen efter den röda, svartsjukan efter kärleken —
lyckligtvis denna gång med åkarskjuts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
