Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad säger ni, min vän, om detta förslag? — Grefven
och hans grefvinna utgöra en af de ädlaste familjer jag
känner, och de äro afgudade af sina underhafvande.
Inspektorstjensten skall vara en af de förmånligaste, enligt
kännares uppgift. Den förre inspektoren var fattig, när han
kom till Gunilholm, och efterlemnar likväl en förmögenhet,
tillräcklig för enkans och de många barnens goda bergning.
Inspektorsbyggnaden innehåller flere vackra rum och är
belägen nära invid en å, som slingrar sig mellan rika
löfdungar och frodiga ängsmarker. Jag går ofta dit, ty
byggningen, trädgården och ån bilda tillsammans en af de
täckaste idyller på jorden. Ni kommer att trifvas der,
Albert, och jag vet en annan som också kunde trifvas der.
Allt beror nu på, om ni genast kan lemna den plats
ni redan innehar. Ack, om ni kunde det! Hvad det vore
lyckligt för er och — hvarför dölja det — äfven för mig,
kanske mest för mig. Jag har lofvat grefven ert svar med
nästa post. Hjelp mig att hålla mitt löfte! Jag har äfven
lofvat honom ett gynnande svar. Hjelp mig att äfven
uppfylla det! Förlåt mig min otålighet, gode, redlige vän!
Ni besöker ofta min fostermor, enslingen på
skogstorpet. Helsa henne från mig och säg henne, att den dag
kanske ej är så långt borta, då jag ständigt kan få vara
henne nära och genom min vård återgälda henne åtminstone
en del af det goda hon bevisat mig. Hon utgör en af
figurerna i den grupp af lyckan, hvartill jag redan gjort
utkastet på fantasiens lätta duk, men om hvars öfverflyttande
och fulländande på verklighetens grund jag ber till Gud
både morgon och afton.
O hur ledsamt, jag måste sluta! Slottsgården vimlar
af vagnar, och man väntar på mig. Det skall bli mycket
roligt i dag, säga alla; men om de visste, hur föga nöje de
bereda mig, när de nu rycka mig bort från mitt skrifbord,
så skulle de säkert inte ha hjerta att göra det, ty alla äro
så goda och förekommande mot mig.
Med orofull längtan väntar jag ett svar från er, min
ädle vän, med underrättelser så väl om er sjelf som om
henne. Måtte allt gå som jag hoppas! Dock, detta vore
kanske för mycket begärdt af mig. Men måtte åtminstone
icke ni lida några nya bekymmer och sorger för min skull!
Ännu har jag icke godtgjort er för dem ni redan lidit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
