Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ni fått den utkomst, som erfordras till försörjande af hustru
och familj ... Men nu, då detta hinder är undanröjdt,
så ... Hör på, min bäste vän, hvad tycker ni om
prestgårdsflickorna? ... Galanta tärnor, skulle jag tro, och jag ansvarar
för att ni inte får korgen, i fall ni anmäler er.»
»Min vän, du förbryllar alldeles den unge mannen,»
anmärkte grefvinnan.
»Aj, aj, kära inspektor!» skäm&de grefven; »ni är röd
i ansigtet som en flicka ... ni är redan fast, märker jag ...
så mycket bättre då ... Laga derför att jag, efter min
återkomst, genast får officiera som er far på bröllopet! ...
Men följ mig nu in i mitt arbetsrum för att språka litet
om vårt kära Gunilholm, som ni inte får glömma för flickorna
i prestgården.»
Derefter uppsteg grefven och gick in i ett inre rum,
åtföljd af den förlägne inspektoren.
»Vi satte riktigt den stackars gossen myror i hufvudet,»
yttrade grefvinnan; »såg du inte, hvilka vackra rosor växte
upp på hans kinder, min söta Julie!»
»Jo, jag såg det,» svarade Julia, fingrande lifligt på ett
ritstift af guld, som hon hade i ena handen.
»Min mans förslag var likväl inte så oäfvet,» återtog
grefvinnan; »prostens döttrar äro rätt täcka flickor ...
Charlotte är kanske för vek ... Marie skulle passa bättre åt
honom, eller hvad menar du? ... Du får lof att hjelpa vår
raske inspektor; du, som skaffat honom Gunilholm, måste
äfven skaffa honom en Gunilla.»
»Den unge mannen ser ut för att sjelf kunna vara sin
egen fullmäktig,» invände Julia, rodnande, oaktadt alla
motförsök.
»Hvarifrån fick du i hast så mycken karmosin, Julie
Palm?» frågade grefvinnan, fixerande sin väninnas vackra
ansigte; »du intresserar dig alltför mycket för din
barndomsvän ... Ha ha ha! ... Tänk om du skulle bli inspektorsfru
på Gunilholm! ... Ha ha ha!»
»Hur menar min nådiga Clémentine?» frågade Julia,
döljande i vecket af ett småleende den ovälkomna
karmosinen.
Julia Palm var strängeligen ålagd att icke säga »min
nådiga tant», ty ett förnämt fruntimmer vid fyrtio år är
aldrig äldre än trettio, och ett fruntimmer vid trettio är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
