- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
390

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Trettioåttonde kapitlet.

En månskensqväll i Dalarne.



Det var mot slutet af augusti månad eller ungefär fyra
veckor efter »stunderna på Gunilholm». Solen närmade sig
hjessan af de skogbevuxna fjällen i vester. Hon tycktes
ogerna gå ned, ty hon strålade öfver nordens fattigaste, men
kraftfullaste folk, öfver ättlingarne af Sveriges befriare, i
den hvita vadmalsrocken och med det svarta barkbrödet på
fickan — öfver Dalarnes härliga land.

På förstugutrappan till en prestgårdsbyggning i den
nordliga delen af nämda landskap stodo tvänne yngre herrar.
Den ene behöfde knappast hafva prestdrägten på sig för att
se ut som en vanlig pastorsadjunkt på landet, ty han var
mycket blek och mycket mager. Det är först under
kyrkoherde- eller prostkaftanen som kinden börjar vidga sig och
magen svälla. Den andre, likaledes en blek och mager man,
hade blå byxor och dito syrtut med försilfrade knappar uti,
såsom kronolänsmännen förr nyttjade.

Pastorsadjunkten och länsmannen äro den andliga och
verldsliga maktens lägsta tempelvårdare. De hafva det
mesta besväret och de minsta inkomsterna. Derför äro de
också vanligtvis goda vänner, ty alla äro vänner i nöden.

»Guds fred, bror!» helsade adjunkten länsmannen.

»Sammaledes, bror!» helsade länsmannen tillbaka.

Tvänne magra händer omslöto och mötte hvarandra
kärleksfullt som ett älskande spindelpar.

»Det var längese’n du var här på orten, bror,» yttrade
adjunkten.

»I Elfdalen har jag legat tre veckor och i Särna fjorton
dagar ... Hur mår prostens?»

»Bra.»

»Jag hade några ord att tala med prosten om ...
dessutom har jag med mig pengar åt honom ... Det lyckades
mig ändtligen att få ut något af Lars Ersson, ehuru det
stod hårdt till.»

»Har du brådtom?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free