Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Säg till, att man tar emot din häst, medan jag
anmäler din ankomst för prosten.»
»Skönt! ... Jag har inte så brådtom med hemresan,
skall jag säga dig,» yttrade länsmannen; »ty i afton och
hela natten få vi det grannaste månsken.»
*
Och det blef, såsom kronolänsmannen förutspått, det
grannaste månsken.
»Hur varmt och mjukt i luften, och ändå två timmar
förlidna sedan solen gick ned!» ljöd genom qvällen en
qvinnas melodiska stämma.
»Ja, hur varmt, hur mjukt!» instämde en ungdomlig
manlig röst.
»Se, se der borta! ... Åt granen och tallen har månen
lånat silfverpoppelns blad ... betrakta fjället der i fjerran
med silfverbindeln om sin mörka panna ... och elfven,
elfven, hvarifrån har väl han tagit alla de millioner speglar
han i denna stund håller mot nattens klara öga! ...»
»Ack ja, qvällen är så vacker.»
»Så lugnt, så stilla öfverallt!»
»Alla ha gått till hvila ... alla, utom ... utom vi! ...»
Dessa vexlande röster kommo från tvänne personer,
hvilka sutto tillsammans på ett trädgårdssäte utanför
prest-gårdsbyggnaden, med utsigt åt dalen och elfven, som
slingrade sig derigenom, samt åt fjället, hvilket i fjerran
sammansmälte med den månskensklara himlen.
Den ene af dessa, personer var en ung, svartklädd
man, och den andra ett ungt fruntimmer, höljdt i en mantilj
af svart sammet, nedanom hvilken en hvit klädning af
sidensars med garnering af blonder glittrade som silfverskir
mot månen. Det ljusa håret var bart och upplagdt i rika
flätor, dessa dock något rubbade, troligtvis till följd af
någon festligare prydnad, hvilken öfver dem varit hvälfd,
men som nyss blifvit borttagen.
»Tyst, hörde du inte!» hviskade hon i
sammetsmantiljen, resande sig häftigt upp från bänken; »det rör sig
något der borta!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0397.html
