Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det var en uggla, som flaxade bort ur linden,»
svarade den unge mannen; »detta stygga nattens djur vågade
inte dröja så nära dig.»
»Jag har blifvit rädd som ett barn,» sade hon,
återtagande sin plats; »jag befarar ständigt, att någon skall störa
vår lycka.»
Den unge mannen böjde sitt ansigte ned öfver hennes
begge händer och hvilade länge sina läppar mot dem.
»Våra olyckliga föräldrars hjertan voro himmelsvidt
skilda från hvarandra,» fortfor hon; »men desto innerligare
ha våra slutit sig tillsammans ... en rubbad jemvigt inom
naturen och menskligheten har blifvit återstäld, och månens
milda glans, försoningens återsken, hvilar deröfver ... Måtte
vi alltid för hvarandra förblifva hvad vi äro i denna lyckliga,
ljusa qväll!»
»Ännu tror jag knappast på möjligheten af hvad som
skett,» yttrade han; »detta väsen, så skönt, så snillrikt, så
firadt af alla, tillhör då verkligen ... mig, så obetydlig, så
okunnig, så ... Julia, Julia, hvad skall jag göra för att
befordra din lycka och på det du alltid må bli nöjd med mig?»
»Förblif hvad du hitintills varit ... okonstlad och
redbar ... Men icke nog dermed, Albert, du måste äfven vara
tålig och fördragsam ... Det område för husmoderliga pligter,
hvaruti jag nu inträdt, är helt och hållet främmande för
mig ... de landtliga bestyren känner jag knappast till
namnet ... men du skall lära mig, du, leda mig med ditt kloka
förstånd ... Du måste dock vara en tålmodig lärare, liksom
jag skall vara en läraktig elev.»
»Och du tror, Julia, att jag skulle tillåta, att du
nedtryckes under dessa bestyr, att du drages från din konst
och dina studier, som du så mycket älskar, och att ...»
»Albert,» afbröt hon honom häftigt, i det hon ånyo
höjde sig upp från bänken, »är jag inte en inspektors
hustru? ... Vill du, att man skall säga, att du har en dålig
vårdarinna af ditt hem? ... Vill du, att jag skall blygas
för mina likar? ... Nej, det vill du inte, och jag vill det
inte heller ... Den qvinna, som ej känner sin plats och de
pligter, som dermed förenas, förtjenar inte namnet qvinna,
om hon också hade alla verldens talanger!»
»Julia, förlåt! ...»
»Ack ja, gerna, gerna! ... Det blir nog mycket, hvari
jag behöfver förlåtelse af dig,» svarade Julia, tagande plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
