- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
404

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


                »Vigde i landsorten:

Inspektoren Albert Kron och mamsell Julia Palm, den
24 augusti i Elfdalens prestgård i Dalarne.»

Den »treflige gamle» kunde icke begripa, hvarför dessa
rader mer än några andra fortjente en sådan utmärkelse;
men som han aldrig brukade bekymra sig om det han icke
kunde begripa, så lemnade han tillbaka tidningsbladet utan
att begära någon förklaring.

»Har du sett en vackrare orm?» frågade qvinnan;
»hufvudet af guld, ögonen af eld, munnen af morgonrodnad
och tänderna af månens ljus ... men i stynget ligger
helvetets smärta ... Ah! ...»

Qvinnan kastade omkull sig på marken och vred sig
under de rysligaste jemmerrop. Derefter sprang hon upp,
framstötte ett vildt skratt och började å nyo sin vandring
kring mullhögen, under det hon blåste upp pappersarket
till en kula igen.

»Inte kommer han upp, och inte kommer han ned,
utan der skall han ligga och våndas tills jorden försvinner,
men jorden skall aldrig försvinna!»

Den treflige gamle betraktade den vansinniga med
korslagda armar.

»Den der har fått nog och behöfver inte min bila!»
mumlade han för sig sjelf, ty detta kunde han begripa.

Men de tallösa rynkorna kring hans mun syntes tomma
och mörka; ty det egendomliga leendet, som vanligtvis fylde
dem, hade nu flytt.

*



Fyrtionde kapitlet.

Omsider ett leende.

Det var i mars månad år 1829, en af vårens första
dagar.

Snön hade nyligen försvunnit, gatstenarne voro torra,
luften mild, och lärkorna i skyn sjöngo vinterns drapa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free