Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öppet, uttrycksfullt ansigte, omkransadt af yfvigt,
kastanjebrunt hår och svarta, rika polisonger.
Den förre, behagligt blossande på en cigarr, var
resklädd, men drägten icke desto mindre särdeles omsorgsfull
och stötande något på sprätt, hvaremot den senare, med
en vanlig halmhatt på hufvudet, vandrade i skjortärmarne,
bärande likväl öfver ena skuldran en rock af ljust
sommartyg samt i handen en sjöskumspipa.
»Hvad min hustru skall bli glad, när hon får se dig!»
sade herrn i skjortärmarne; »men är du då rent af förryckt,
som på fyra års tid inte kunnat göra en lustfärd till
Gunilholm, der du vet att du blir mottagen med de varmaste
serveter?»
»Men du bör veta, bror Kron, att en läkare omöjligt
kan förfoga öfver sin tid,» svarade den spenslige herrn;
emellertid är jag rätt glad öfver att få se er igen.»
»Till straff för din stora försummelse skall du hållas
qvar på Gunilholm till dess hvetet mognar, det lofvar jag,
på egna och min hustrus vägnar.»
»Jag skall bli en tålig delinqvent ... Men vet du, det
var nära att jag inte rest till Gunilholm denna gången
heller.»
»Hur då?»
»Det berättades i Stockholm, att du köpt dig en
egendom här i Bergslagen och att du redan flyttat dit.»
»Det var frågan derom ... men vid närmare besinning
ville hvarken jag eller min hustru flytta från Gunilholm, så
länge grefvinnan lefver ... Du vet, att salig grefven
öfverhopade oss med välgerningar, och det vore otacksamt af
oss att undandraga hans ädla enka de tjenster, vi ännu
kunna bevisa henne, och dessutom trifvas vi rätt bra der
vi äro. För öfrigt är jag liks allrådande här som om det
vore min egen gård.»
»Det kan jag nog tro ... Nå, min vän, din hustru är
väl ännu lika söt och vacker som då jag sist hade den
äran att se henne?»
»Sötare och vackrare, min bror!»
»Det vore mer än man skäligen kunde begära ... Du
är en lycklig menniska, bror Kron, och hvad som är än
bättre, du förtjenar att vara det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
