Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men snart har jag hela raden hemma ... Albert, Fredrik
och Gustaf ha vuxit, må ni tro ... Konrad och Clementine
funnos inte till för fyra år se’n ... jag har också en dotter,
som ni hör, herr doktor, en ganska söt flicka, om ni öfverser
med en moders skryt.»
»Men fast de nu inte äro hemma,» förklarade
inspektoren, »så skall i alla fail doktorn se dem, och det just nu.»
Dervid tog han hustrun och vännen under hvardera
armen och ledde in dem i salen.
»Nå, men är det så brådtom med det, kära Albert?»
sade frun; »din vän är säkert både hungrig och törstig.»
»Han skall se, att du inte varit så overksam heller!»
väsnades inspektoren och sköt dem begge in i ett mindre,
men prydligt förmak, hvars ena vägg betäcktes af en stor
oljefärgstafla med bred forgyld ram.
»En familjetafla, bror doktor!» ropade inspektoren;
»föreställ dig min öfverraskning i går ... det var min
födelsedag och jag stiger in här i förmaket, utan att ana det
ringaste ... Men när jag kastar upp ögonen, hvad får jag
se? ... Jo, den der vackra taflan, som Julia målat, utan att
jag vetat det minsta derom ... Är den inte skön! Är den
inte gudomlig!»
Läkaren betraktade konststycket med kännareblick.
Det var porträtt af inspektoren, inspektorskan och
deras fem barn, tre på högra sidan om föräldrarne och två
på venstra.
»Är det inte likt?» frågade Kron; »är det inte vi
lifslefvande?»
»Härligt!» vitsordade läkaren; »teckningen säker, färgen
beundransvärd, det hela flutet på samma gång ur handen
och hjertat! ... Man ser i denna tafla ett alster icke allenast
af konstnärinnan, utan äfven af makan och modern ...
Men ...»
»Men?» upprepade frun småleende.
»Men!» ropade mannen; »hvar tusan tog du men’et
ifrån!»
»Tillätes det vännen en liten anmärkning?» frågade
läkaren.
»Ack ja, oändligt gerna!» medgaf frun under fortsatt
småleende.
»Det kommer derpå an, det!» ifrågasatte mannen,
mindre vänligt betraktande sin gäst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
