Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADOLF AXNER.
•11
»Jas-A, du tiger som ett godt barn,» yttrade Pauli; »nå,
så vill jag flunsa dig ända tills du får mål i mun.»
Den under skoltiden så väl bekanta och så ofta
anlitade »flunsningen» bestod deruti, att man for med flata
handen öfver motståndarens ansigte, börjande från pannan
och fortsättande öfver näsan ner till hakan samt sedan
baklänges ifrån hakan upptill pannan igen. Vid båda dessa
rörelser fick naturligtvis alltid näsan sitta emellan och
merendels känbart nog, hvartill kom, att metoden hade något
skymfligt med sig, som visst icke minskade smärtan deraf.
Pauli verkstälde hvad han sagt, till kamraternas, stora
förnöjelse.
»Nå, vill du fram med mamsellen eller ha en
fluns-ning till?» ropade Pauli, hvars öfvermod ökades vid jublet
och skrattet omkring honom.
Axne"r teg.
»Nå, så kör för numro två då,» ropade Pauli och
förnyade den fatala manövern.
Men innan Paulis hand hunnit börja reträtten från
hakan till pannan, lyckades det Axner att, medelst en
öfverraskande och kraftfull knyck, vrida sin öfverman åt
sidan och dervid sjelf kasta sig öfver honom, hvarefter han
spände sina båda knäskålar in i den öfverraskade anförarens
bröst och grep honom med begge händer om halsen.
»Om du inte ber om nåd, din storskrytare,» ropade
Adolf, som nu först fick mål i munnen, »så klämmer jag
till strupen på dig, så du aldrig ska kunna deklinera
scam-num mer, som du annars så väl känner både till namnet
och gagnet, genom de många stutar du fått på den.»
De unga åskådarne, som vid denna oförmodade utgång
af striden i början varit mållösa af förvåning, gåfvo nu
med fulla lungor luft åt ett bifall, som kunnat uppväcka
de döda, ty Adolf Axner var älskad af alla, då deremot
Pauli endast var fruktad. Det gladde dem nu, att den
frommaste besegrat den starkaste.
»Nå, hur är det, vill du be om nåd?» frågade Adolf,
bibehållande sitt öfvertag; »du vill alltid vara öfversittare,
men jag ska sätta p för det.»
»Vill du släppa mig, eller är du dödens lamunge, om
jag kommer upp!» gnisslade Pauli med qväfd stämma.
»Bed om nåd först. . . Jag vill inte flunsa dig, för det
brukar bara käringar göra,» fortfor Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
