Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADOLF AXNER.
•19
»Men den satans pojken gör mig bekymmer i alla fall,»
pustade mästaren.
»Hur då, kära Brundström?» frågade hustrun m«d
förvåning.
ȁhjo, ser du, Kristian och Fredrik ha vi nu, Gud
vare lof, ute i läran, och Jakob och Gustaf bli vi snart af
med i rappande draget, och om några år få väl Kalle och
Petter lunka samma väg. . . men folk tycker, att när vi inte
lägga fingrarna emellan hvad våra egna barn anbelangar,
så borde vi inte heller vara så rädda om ett främmande
barns skinn.»
»Ja, men, ser du, Adolf är så svag, spenslig och fin . . .
inte kan vi sätta honom i lära, inte, för inte duger han
till handtverkare, det ser ju hvar menniska.»
»Att låta honom läsa är visst godt och väl, men det
kostar schaber, ska jag säga, och tiderna äro så svåra, så . . .»
»Men Gud är god,» svarade hustrun, klappande sin
man på axeln.
»Och skrifva kan han,» fortfor mästaren, »skrifva söm
en karl. . . kan ändå ha nytta af honom . . . kommer dag,
kommer råd . . . Hör du Martha, min gummå, vänd mina grå
byxor och gör deraf ett nytt plagg åt Adolf; ty,» tillade
han skrattande, »en borgare, som har råd att hålla sig
skrifvare, kan också alltför väl bestå honom hela byxor.»
Dermed var det slut på öfverläggningen om
fostersonens öde för den gången. Ofta hörde kopparslagarens
barn sin fosterbror sålunda berömmas på deras bekostnad,
och de kastade vreda blickar på honom; men Adolf var då
alltid tillreds med vänliga ord och smekningar, som snart
gjorde allt godt igen. Gossarne Brundström kände nog
inom sig sjelfva, att mamma och pappa hade rätt, ty känslan
för det rätta är omutlig i barns hjertan. Det är först när
man blifvit äldre och förståndigare som man börjar pruta
både med rättskänslan och samvetet.
Så förflöto åren. Ju äldre Adolf Axner blef, desto
mera nitisk blef han i sina bemödanden att vara
kopparslagaren och hans hustru till glädje och fromma. Om
söndagarna läste han för sin fostermor med hög och klingande
stämma en uppbygglig predikan; om hvardagarna förde han
böckerna och utskref räkningarna åt sin fosterfader, alltid
så korrekt och summorna så väl uträknade. Ju äldre han
blef, desto tunnare smör bredde han på brödet, ty hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
