Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADOLF AXNER.
•21
låtenhet; men sex af dem voro dock alltid bittra, ty de
framkallades af tanken på de sex sönerna, som aldrig
tillskyndat den hederliga frun så mycken glädje och triumf.
»Förb. skada, att han inte ska heta Brundström i
stället för Axner!» yttrade kopparslagaren till sin hustru, i
det han ref sig bakom örat.
Frun gaf med en betydelsefull nickning enahanda önskan
tillkänna och kunde aldrig förstå, huru det var möjligt, att
ett barn, som icke legat under hennes hjerta, ändock kunde
ligga detta hjerta så nära, som det nu gjorde.
Sålunda fick man göra bekantskap med den sällsynta
företeelsen af menniskor, som, oaktadt de till följd af sina
knappa vilkor nödgades skicka sina egna söner ut i verlden,
likväl icke hade hjerta att släppa ifrån sig en annans barn,
utan tvärtom sökte bereda detta barn alla möjliga tillfällen
till utveckling af de lofvande anlag, det tidigt röjde. De
voro öfvertygade derom, att Adolf skulle blifva ett ljus, om
han finge studera, men att deras egna barn deremot aldrig
kunde blifva det, om de också läste i hundra år, och det
var denna öfvertygelse som bestämde deras handlingssätt.
Adolf, sålunda omhuldad af kopparslagaren och hans
hustru, kunde dock icke dölja för sig sjelf, att han intagit
det första rummet i deras hjertan, och förebrådde sig många
gånger för det han beröfvat sina fosterbröder detta rum.
Mången gång beklagade han sig öfver att ej hafva en egen
fader och en egen moder i lifvet, till hvilkas kärlek och
ömhet han kunde hafva rättighet. Ju mer han tänkte
derpå, desto mer led han, och detta lidande undföll ej
hans fosterföräldrars ögon.
»Hvad hänger du läpp för?» frågade en dag
kopparslagaren honom.
»Jo, nu är jag så gammal, att jag kunde komma i
någon lära,» svarade Adolf.
»Hvad skulle du der att göra, min gosse?»
»Kors, jag som de andra.»
»Nå, hvilken lära då?»
»Det är detsamma.»
»Vill du bli smed?»
»Nej, inte just det, inte.»
»Släggan är för tung och förskinnet för svart, det
märker jag nog. . . Nå, vill du bli skomakare?»
»Nej, inte skomakare,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
