Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADOLF AXNER.
•23
åt fosterföräldrarne, än för att köpa kaffe och socker, när
pigan icke hade tid, än för att hemta ett halfstop starkt
bränvin från bränvinsmagasinet för kopparslagarens hushåll,
eller med räkningar till mästarens kunder vid början af
hvarje qvartal.
Derigenom, att han nästan aldrig deltog i sina kamraters
tidsfördrif på lediga stunder, tilltog den naturliga vekheten
i hans själ, hvilket också, såsom läsaren sett, hade till följd
en mängd speord från kamraternas munnar. Vi ha sett,
huru hans långmodighet slutligen tröttnat vid det beständiga
gycklet och flinet omkring honom. Kunde väl öknamnen
porslinskrukan och mamsellen anstå honom, som med
beundran räknade Rolf Götriksons bragder och med
förtjusning följde kämpen Ubbe, vadande i blod på Bråvalla hed?
Och Hannibal sedan, denne skolungdomens oförliknelige
hjelte, som med solbrända afrikaner öfversteg Alpernas
is-spetsar, som i tolf år trotsade de mäktiga romarne i deras
eget land, som slutligen, förjagad af otacksamma landsmän,
tömde giftbägaren för att icke lefvande falla i dödsfiendens
hand! — Ack, han hade solat sig i glansen af hjeltens ära,
lidit nederlag med honom och gråtit vid hans döda kropp,
— och ändå bli ansedd för feg, ändå kallas för mamsell —
det var för mycket skymfligt för hjeltevålnaderna i en
trettonårig hjerna.
Förtrytelsens tårar fuktade hans ögon. Den veka hinnan
kring själen upplöstes deraf och brast, och rustadt med svärd
och sköld steg hans manligare jag fram i dagen ur djupet
af hans bröst, liksom Minerva ur Jupiters hufvud.
Han kände icke mer igen sig sjelf; men han var stolt
öfver den nya bekantskapen och skyndade att ännu
innerligare sammanknyta sig dermed. Han kunde bli en hjelte,
ty han ville det. Han ville taga ett djerft steg på den nya
banan, och hvilket djerfvare kunde väl tänkas än det att
utmana och besegra den starke och modige Pauli, claristernas
beundran och jakobisternas skräck — denne Pauli, som icke
skydde för skorstenarnes mohrer och vanternas gastar!
Sotar-pojkar och sjömän ansågos alltid för skolgossarnes farligaste
motståndare. Det var Pauli han ville besegra. Det var
öfver dennes fallna kropp han skulle krossa porslinskrukan
och för evigt afkläda sig mamsellens kjortlar.
Under dessa storartade förespeglingar flög han på väldiga
örnvingar den korta vägen till sina fosterföräldrars hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
