Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
BARS EN.
»Det var bra att du kom, Adolf!» ropade
kopparslagaren emot honom; »Stina ligger hos Holmgrens och
klappar kläder. . . Spring fort efter ett halfstop bränvin
och flyg som en tätting hem igen.»
För första gången rodnande öfver ett dylikt uppdrag,
emottog Adolf halfstopsbuteljen och lemnade rummet med
nedböjdt hufvud. En örn flyger ej som en tätting, och det
är icke med bränvinsbuteljen i hand man blir en Rolf eller
en Hannibal. Adolf glömde, att det var med
bränvinsbuteljen som Europa eröfrade Amerika. Han svor för första
gången och slungade bannstrålen öfver köksan Stina,
Holmgrens klappbrygga och Blomners bränvinsmagasin. En tanke
af bitterhet mot den hederlige fosterfadern flög äfven genom
hans hufvud; men han blygdes snart öfver denna tanke,
stoppade buteljen under jackan och lunkade derefter
tålmodigt åstad, ehuru med långsamma steg, för att uträtta
ärendet. Hemkommen, fick han några snubbor för sin
långsamhet, dem han ansåg sig väl förtjena för den oblida
sinnesstämning, han ett ögonblick hyst mot sin välgörare.
Sedan han väl slutat sin middagsmåltid, gick han ner
i verkstaden och började, till arbetsfolkets stora förundran,
pröfva sin armstyrka med att lyfta släggor och klippa sönder
remsor af kopparplåt med den stora plåtsaxen. Icke nöjd
dermed, fattade han tag uti en hel kopparplåt och bar den
till saxen.
»Hvad vill han med plåten och göra?» frågade en af
gesällerna.
»Klippa sönder den,» svarade Adolf, fullkomligt obesvärad.
»Han låter bli det, förstår han,» förklarade gesällen;
»låt han plåten ligga bara. . . Klipp han sönder bokblan med
fruns sax, det är mycket bättre, det... Se så, låt plåten
vara, har jag sagt.»
»Alltför gerna,» genmälde Adolf, i det han släppte
plåten; »han är i alla fall för tunn, den der. . . Jag ska leta
fram en tjockare.»
Gesällerna och lärgossarne, som högst sällan hugnades
med något besök af mästarens fosterson och ännu mindre
väntade något arbetsbiträde af honom, gapade på honom,
utan att rätt veta hvad de skulle tänka. Men när de sågo
den unge volontären verkligen nappa uti en annan plåt
och föra den fram till saxen, trodde de helt enkelt, att
han blifvit »yr i nattmössan», såsom de mangrannt
uttryckte sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
