Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
BARS EN.
»Hvarför ska jag hålla i plåten?» frågade Kalle, med
händerna under förskinnet och den trubbiga näsan i vädret.
»Jo, jag vill knipsa af den, kan du väl begripa,»
svarade Adolf.
»Knipsa af den sjelf, så får han känna hur godt det
är,» uppmanade gesällen.
Adolf försökte, men si, det gick inte så lätt för sig,
som han trodde, tv plåten måste handteras med Venstra
armen på samma gång som saxen af den högra. Med den
skönaste metalliska klang föll kopparplåten till golfvet; men
mindre skön var den skrattsalva, som från alla hörn af
verkstaden smattrade mot vår hjeltes örhinnor.
Den som skrattade värst var den trubbnäsige Kalle.
Man skrattar icke ostraffadt åt en hjelte, en Hannibals och
Cæsars like. På ögonblicket var Adolf vid den storflinande
lärpojkens sida, och innan denne ens visste livarom frågan
var, hade vår hjelte satt ena foten bakom honom och lagt
honom till golfvet, hvarefter han, stolt öfver sin seger,
skyndade ut ur verkstaden. Endast en Ulvsses kan besegra
cykloper.
Efter dessa och dylika förberedelser till den strid han
hade i sinnet gick Adolf till skolan, och när eftermiddagens
skoltimmar förflutit, deltog han, såsom redan beskrifvet är,
objuden i rådplägningen mellan Pauli och kämparne vid östra
kyrkogårdsporten. Han sökte gräl med anföraren på det sätt,
att han opponerade sig mot det nya kriget. Han lyckades
och besegrade den dittills oöfvervinnelige, och med outsläcklig
törst drucko hans öron det bifall, som höjdes ur de
förvånade kamraternas ring.
»Det var ett knep, bara ett knep,» ropade Pauli, hvars
hämdlust, hejdad i sitt utbrott, nu gifvit vika för flatheten.
»Jag låg inunder, du ofvanpå,» svarade Adolf, »du hade
öfvertaget. . . Var det ett knep att då komma öfver dig, så
var det också genom knep som den ende Horatius
besegrade de tre Curiatierna; men det är i alla fall slutet som
afgör allt.»
Vår hjelte var, som man finner, äfven stark i historien.
»Låt mig ligga öfver en gång till och försök att komma
upp, om du kan,» fortfor segraren, skådande omkring sig
med stolta blickar.
Pauli tycktes icke ha lust att gå in pä förslaget och
hade ej heller någonting att invända mot det historiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
