Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 2. Slaget i Sista styfverns trappor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAGET 1 SISTA STYVVJCKNS TÄAPPOB. 35
på verkställandet af en plan, den han jemförde med
forntidens störste hjeltars.
För att icke väcka för mycken uppmärksamhet fördelade
Axner sin skara i tre hopar och befalde dem iakttaga ett
större afstånd från hvarandra. Han befalde vidare, att de
under framtågandet stundom skulle springa in i gränderna
eller husportarne och der en kort stund hålla sig dolda,
hvarefter de småningom skulle smyga sig ut igen och skrida
framåt. I denna ordning började framryckandet tätt utmed
sidan af den långa husraden, under den djupaste tystnad
samt en och en i sender. Genom dessa visa anstalter skulle
fienden icke veta ordet af förrän han hade claristerna
alldeles inpå lifvet; ty om dessa, ehuru små till växten, icke
kunde undvika att synas på gatan, så skulle likväl deras
försigtiga framtågande skydda dem för misstanken om någon
krigisk afsigt på Sista styfverns trappor.
Axner, åtföljd af en yngre, särdeles liflig och rask
vapenbroder, hvars namn var Gustaf Hök, skilde sig ett
godt stycke från sin första truppafdelning och skyndade
raskt förut för att undersöka terrängen och uppvädra
fiendernas spår.
»Hvar ä’ Sista styfverns trappor?» frågade han en stor,
groflemmad karl, till utseendet en murare, som stod nedanför
en krogtrappa och rörde med fingrarne i en snusdosa af
näfver.
»Nästa gränd,» svarade muraren, utan att se upp från
snusdosan.
»Nästa gränd!» yttrade Axner förvånad; »är nästa gränd
då den sista i Stadsgården ?. . . Är det säkert, att det är
Sista styfverns trappor?»
»Kan du inte se det, din tosing?» var murarens vresiga
svar, i det han med ena ögat bligade på den frågande.
»Tosing kan du vara sjelf, ditt kalktråg!» inföll Hök.
»Hvasa?» utlät sig muraren, betraktande de begge
gossarne med tvänne röda, vidriga ögon.
»Jag tycker, att när man frågar höfligt, så kan man få
ett höfligt svar,» anmärkte Axner, i det han bad sin häftiga
kamrat lugna sig och tiga.
»Det är inte värdt att du kyckar dig, din långa
drummel!» tillade den ohörsamme Hök, med en blick på
kamraterna, som med stora steg närmade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
