Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 2. Slaget i Sista styfverns trappor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(5
BARNER.
»Ä’ ni ovettiga, era skolråttor?» ropade karlen och tog
ett steg fram mot generalmajoren och hans adjutant.
»Ska jag mura till ögonen på honom?» hviskade Hök,
som tillhörde artilleriet, till sin anförare.
Axner gaf sin kamrat ett nekande tecken, vände sig
om och ville aflägsna sig, ty tanken på närheten af den
blifvande valplatsen fylde uteslutande hans hufvud, men i
detsamma kände han sig hårdt fattad vid nacken af en
grof hand.
»Var det du, din tjufpojke, som skälde mig för drummel?»
hördes murarens basröst.
»Nej, det var jag,» svarade Hök, »och här har du
fullmakten.»
Muraren uppgaf ett jämmerskri, släppte Axners hufvud
och slog händerna mot sina ögon.
Hök hade, i samma ögonblick karlen vidrörde Axners
hufvud, blixtsnabbt ryckt upp sin strut och kastat hälften af
dess innehål] midt i murarens ögon, hvarefter han tappert
och ihärdigt, såsom det anstod en lärjunge i Paulis skola,
ansatte den förblindade muraren med sin knöliga käpp.
Axner, uppretad af svedan, som den grofva handen
qvarlemnat i hans nacke, dröjde ej att låta äfven sin käpp
deltaga i dansen på jättens breda rygg, sidor och ben.
Några pigor och sjömän, som stodo ett stycke derifrån,
skrattade så att de kunnat kikna, när de sågo, huru den
herkuliske arbetaren, vrålande som en retad tjur, sparkade
omkring sig åt alla sidor, utan att träffa någonting annat än
de mötande käpparne, hvilkas fart ökades af de åskådandes
högljudda löje.
»Nej, men se på muraren,» ropade den ene sjömannen;
»så har han väl aldrig arbetat och stretat i sina dar . . . Tänk,
om det skulle ta latmasken ur honom . .. Läggen till, gossar
små .. . friska tag!... Så der ja .. . så ska det tryckas . ..
Fan anamma de pojkarne! ... De borde pressas till matroser,
om de bara vore ett årblad längre ...»
»Fan refva mig; är det icke Storken, den slagskämpen,
den storskräflarn!» instämde den andre sjögasten, »han som
skryter öfver att han är den starkaste i hela Stadsgården,
och nu får han huden full med stryk af två pojkar, som
jag kunde peka omkull med lillflngret. . . Men se hur han
bär sig åt bara . . . Är han tokig eller full?... Se, tockna
krumelurer han gör med benen och armarne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
