Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 2. Slaget i Sista styfverns trappor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SI, A G ET I SISTA STYFVERNS TRAPPOR.
sväljde den påbörjade frågan oeh tog fram en annan till
ersättning.
»Vet madam, hur många de voro?»
»Hvem kan räkna bina när de svärma?» var
madamens svar.
»Hade de käppar i händerna?. .. Det vore så bra att
veta det, lilla, snälla madam?»
»Min själ jag det mins, lilla herre... hur är det,
Lalla lilla, kommer du ihåg om gossarne, som vi mötte när
vi nyss gick uppför trapporna här, hade käppar?. . . Kommer
du ihåg det, så säg den lilla vackra herrn det.»
»Joo, mamma,» svarade den lilla flickan, »käppar, mycket
stora käppar ... så här stora ...»
Flickan gjorde dervid med den lediga handen en åtbörd,
som skulle utvisa käpparnes storlek, och fattade derefter tag
uti Axners käpp.
Axners blickar föllo nu på den lilla flickan, och en
gång fästa vid henne, tycktes de ha svårt för att draga sig
derifrån. Derpå var ej att undra, ty ett skönare barnansigte
än detta hade aldrig förr lett emot honom, och englablicken
i de stora blå ögonen hade något så till den grad förtrollande
med sig, att vår hjelte var nära att glömma både ändamålet
med samtalet och sina väntande kamrater.
»Du heter då Lalla, lilla flicka?» sade han, sålunda
försjunken i hennes betraktande.
»Ja, Lalla, Lalla,» svarade engeln, ryckande i hans
käpp; »Lalla får käppen, för Lalla är snäll... Får Lalla
käppen, mamma, för Lalla är snäll? ...»
»Visst är Lalla snäll,» medgaf Adolf, »men hur
gammal är Lalla?»
»Fem år, går på det sjette,» svarade barnet.
»Tycker inte Lalla mer om det här än om den stygga
käppen?» frågade Axner, i det han framtog ett äpple ur
sin ficka.
Lalla gaf till ett rop af glädje och hoppade upp för
att taga äpplet, och när hon fått det i sin hand, var hon
ej sen att låta tvenne de hvitaste och finaste perlrader till
tänder sluta sig kring frukten, som tycktes rodna vid
återskenet af de rödaste läppar.
»Axner, Axner, kom ner... skynda dig!» hörde,s
nerifrån kamraternas röster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
