Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 2. Slaget i Sista styfverns trappor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STAGET I SISTA STYFVEBNS TRAPPOR.
45
kunde hinna ner, utan äfven huru fort de sjelfva kunde
hinna upp, ty att den väg de kommit var dem afskuren,
var icke svårt att inse. Andra läto sina blickar ila mot
sjön, afundandes fiskmåsarne deras vingar.
Axner var för skarpsynt att icke kunna läsa hvad som
föregick i vapenbrödernas innersta. Detta studium for som
en vind genom hans själ och satte lif i dess slokande
vingar.
»Kamrater,» ropade han så patetiskt som möjligt, »hållen
er färdiga och uppgifven ett härskri, så att fiskmåsarne darra
af förskräckelse! . . .»
Claristerna uppgåfvo ett härskri, som gällt genomskar
den blå rymden. Fiskmåsarne fly.dde på snabba vingar
utåt sjön, men tyvärr blef effekten ej densamma på
katri-nisterna. Den fördömda porten slogs nu upp på vid gafvel,
och ur en ruskig gård vid bergets fot störtade södra
kyrkskolans krigare, en vild, oräknelig hord, mot S:t Claras
riddare, och det med ett skri så fasansfullt, att man kunnat
tro, det midnatten lånat dagen alla sina gastar.
»Tillbaka, tillbaka! Till trapporna, till trapporna!»
ropade Axner till de sina, inseende nödvändigheten af att
invänta Pauli, innan han inlät sig i strid med en så
öfverlägsen styrka, hvilken, utom det att den var mer än dubbelt
så talrik som Axners, äfven räknade i sina led ett helt
dussin långa och grofva sjömanspojkar, med stora daggar i
beckiga händer.
Claristerna retirerade, såsom befaldt var, drogo sig några
steg uppför Sista styfverns trappor och intogo derigenom
en .fast position, hvarutur det var omöjligt att fördrifva
dem, åtminstone genom något anfall nerifrån De stodo på
fem led, det ena ett trappsteg högre än det andra, svängande
sina ensvärd öfver fiendernas hufvuden och färdiga att med
sitt artilleri gjuta grafvens natt in i de ögon, som vågade
blinka deras led för nära.
I likhet med forntidens anförare, ehuru i olikhet med
senare tiders, höll sig Axner i främsta ledet, uppmuntrande
sina kämpar både med ord och åthäfvor. Det var en lust
och glädje att skåda in i hans blixtrande ögon.
Katrinisternas massor skockade sig framför ingången till
passet. Dock gjorde de ännu ingen min af att anfalla.
Deremot började de med hvarjehanda glåpord öfverhopa
claristerna, hvilka icke heller å sin sida underläto att liqvi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
