Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 2. Slaget i Sista styfverns trappor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARN EK.
gjorde dem, innan de hunnit förena sig med dem vi ha
nedanför oss.»
»Det hörs pä dig, att du inte varit med förut,» sade
Pauli leende; »tro mig, de springa nu bort sin väg allt
hvad benen förmå.»
»Men de, som ha ben att springa bort med, ha också
ben att springa tillbaks med,» invände Axner.
»Det der begriper du inte.»
»Ingenting är lättare att begripa än det,» försäkrade
underanföraren, vändande sitt ansigte tätt och ofta upp mot
den öfverligsande gatan.
oo o
»Neråt, neråt! Utfall, utfall!» kommenderade Pauli
med så stark stämma som målbrottet medgaf.
• Claristerna hastade ner mot den sammanträngda
massan; men i detsamma hördes ett nytt härskri ofvanifrån,
och de bestörta claristerna sågo en ny skara fiender rusa
utför trapporna från öfre gatan för att falla dem i ryggen.
Det var desamma som nyss flytt för Pauli, men som
återvändt, sedan det lyckats dem att narra denne och hans
kämpar ner utför de olycksaliga, trapporna.
Pauli och hela hans krigshär hade således råkat i
samma snara, som han med så mycken klokhet utlagt för
katrinisterna.
Axners ögon sökte Paulis.
»Förbanna, hade du icke rätt,» mumlade denne med
nedslagna ögon.
»Den, som gräfver en grop åt en annan, faller sjelf
lätt deruti,» tänkte Adolf, men teg.
»Hvem kunde tro de der trashankarne vara så slipade!»
yttrade Pauli.
»Jo, den som bara dömer folk efter utseendet och
kläderna,» svarade Axner.
Det blef nu ingen tid hvarken till att tala eller tänka,
ty i detsamma började striden. Claristerna kämpade, om
ej som lejon, åtminstone som lejonungar; men de obeqväma
trapporna hindrade alla deras rörelser, ty vid hvarje slag
de utdelade löpte de fara att sjelfva falla omkull och blifva
nedtrampade, hvarigenom de mer besvärade hvarandra än
fienderna, som påträngde både ofvan- och nedifrån. De
snygga kläderna söndersletos, de fina ansigtena öfverhöljdes
med blånader och blod, och de förr så gladt hurrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
