Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 3. Flickan i Stadsgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
66
BAK NEN.
en hemlandston från hans egen syndfulla jord. Han började
resa sig från väggen och nyfiket betrakta den objudne,
ungdomlige moralpredikanten.
Denne, för att öka effekten af det förra uttrycket, hvilken
han ansåg ofelbar, återtog:
»Du vill pina bränvin in i lilla flickan der och se’n
slår du och luggar din hustru, för det hon inte vill tillåta
det.. . Skäms du inte?... Ar du karl, du?. .. Packa dig
genast på dörren, eller sundar jag dig strax ut genom
fönstret! . . . Vill du supa, nog ska jag bestå tilltugg, och vill
du slåss, nog ska du få ditt lystmäte! . . . Fege usling, som
slår qvinnor och pinar små barn! ...»
Under det vår hjelte, som till yttermera visso satte
armarne i sidorna, så predikade, höll den, till hvilken han
stälde sitt heroiska tal, sina ögon oupphörligt fästa på den
modige gossen, hvilken så der skrupensade upp honom i
hans eget rum. Ju mer han betraktade gossen, desto
lifligare gnistrade pupillerna i hans ögon, och det vidrigaste
leende började, till vår hjeltes stora förvåning, spela på hans
skäggiga läppar.
Men ännu mer förvånad blef Adolf Axner, när den
groflemmade karlen öppnade sin mun och öfverraskade
honom med följande:
»Jo, så är det med ... hvar f-n hade jag ögonen?. . .
Din hundsvott! Du är densamme, som kastade supset och
askan i ögonen på mig. . . jag känner nog igen dig, lita på
det. . . Hur har du kommit hit in i rummet?... Du vill ha
betaldt för snuset förmodligen .. . det ska du få min gosse ...
om jag så visst hade den andre karnaljen här med, för
två var ni. . . men du ska få för den andre med . . . fem
och tjugu för egen räkning och fem och tjugu för
kamraten .. . summa femtio . .. Tror du inte jag kan räkna, fast
jag inte gått i skola som du?. . .»
Nu blef det vår hjeltes tur att isas öfver ryggraden.
Alltför väl igenkände han nu den förfärlige muraren, hvilken
han och Hök, understödda af claiisternas artilleri, hade
besegrat utanför krogen i Stadsgården. Detta var, i
förbigående sagdt, det enda tillfälle på hela den äfventyrliga
aftonen, då claristernas artilleri hade med fördel blifvit
begagnadt; ty under striden i Sista styfverns trappor hade
vinden varit så obestämd, att claristerna icke vågat begagna
sina strutformiga papperskanoner, af fruktan att få hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
