Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 5. Skuggan af en hjelte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKUGGAN A» EN’ HJELTE.
97
sjukdom endast föresväfvat honom i feberdrömmarnes tunna,
men fantastiska drägt. Samma förskräckelse, som gripit
honom på källaren vid Södermalms torg, högg nu ånyo sin
tand i hans hjerta. Den vilde hämnaren hade då icke
glömt det löfte, hvarom madamen i Stadsgården talat. Han
hade således hela tiden sedan dess stått lurande på sitt rof,
och det var endast sjukbädden som, lik en oöfverstiglig
mur, hade skyddat offret, eller, rättare sagdt, sparat det
tills vidare. Med sjukbädden skulle muren ramla och med
helsan hämnaren komma tillbaka.
Adolf spratt till, började blifva rädd för att sitta
ensam i mörkret och steg upp från fönstret för att begifva
sig ut i det yttre rummet, hvarifrån en ljusstråle inträngde,
då han_ hörde sin fosterfader tala derute.
»Ar du säker på att det var han?» hördes
kopparslagaren fråga.
r> o
»Ja, mästare, det var det,» svarade en röst, hvaruti
Adolf igenkände en af lärgossarnes.
»Och han stod innanför porten, sa’ du?»
»Ja, mästare.»
»Och det var densamme, som du flere gånger förut
sett smyga omkring?»
»Han med örat, ja.»
Adolf behöfde icke höra mer. Han sjönk maktlös
tillbaka på sin stol.
»Nå, hvarför sprang du inte upp och sa’ mig till?»
frågade mästaren.
»Jo, jag sprang strax in i verkstaden för att få tag i
mästarn, men mästarn var i nte der... jag visste inte att
mästarn var uppgången.»
»Nå, hvarför sa’ du inte till åt gesällerna?. . . Jag har
ju befalt er alla att passa på den f-n och hålla honom fast
tills jag kommer.»
»Jag sa’ till i verkstan, och alla sprungo ut på gården,
men innan vi hunnit till porten, så var han sin kos . . . det
är eviga sanningen, det »
»Och ingen såg hvart han tog vägen?»
»Nej, ingen syntes till på gatan . . . Befaller mästarn
något vidare?»
»Nej, gå din väg och haf ögonen öppna, för annars
får du ett öra mindre, liksom muraren.»
Flickan i Stadsgården. , 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
