Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 7. Vår hjelte är författare och söker sig en förläggare, men finner i stället något helt annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
BABXEX.
Och så sammanskref han under sommarferierna en stor
raman, kallad
DEN FÖRSKRÄCKLIGE I SÖDRA BERGEN
eller
Adolfs och Lallas märkvärdiga och sorgliga lefnadsöden.
Röfvarroman i 3 delar.
Svenskt original
af
Klokheten förbjöd honom att utsätta hela sitt namn.
Är boken väl tryckt, läst och omtyckt, tänkte han, så kan
det först vara tid på att få de öfriga bokstäfverna i namnet
utsatta på samma titelblad, ett högst obetydligt besvär för
boktryckaren och följaktligen icke underkastadt någon
synnerlig kostnad för författaren eller förläggaren.
Denna stora roman kostade honom mycket arbete, i
synnerhet förorsakadt af de många »gärdesgårdar», som hans
obekantskap med modersmålet ständigt uppreste i hans väg
och dem han, när de befunnos alldeles oöfverstigliga, med
verklig själs- och kroppspina måste krypa igenom; ty, såsom
vi ofvan nämnt, var svenska språkets grammatik länge ett
tara incognita för svenska medborgarämnen.
Innehållet af denna märkvärdiga roman var i största
korthet följande:
En ung löjtnant vid lifgardet till häst är ute och
promenerar en midsommarafton i Humlegården. Han heter
Adolf och är mycket utmärkt för sitt utseende och sin
tapperhet. Han får se en flicka, som står och köper
pepparkakor. Han närmar sig, köper ett äpple, gifver henne det
och gör derpå sin kärleksförklaring. Denna flicka är
öfverjordiskt skön. »Hennes ögon,» så beskrifver henne Axner,
»äro blåare än det vackraste berlinerblått, och de äro så
stora som ögon, hvilkas ögonlock man borttagit.» Adolf
talar med flickan, som kallar sig för Lalla. Gråtande
berättar hon, att hon bevakas af en ryslig röfvaranförare,
hvilken röfvat bort henne och fört henne till sin kula i
Södra bergen. Adolf svär att rädda henne, och hon lofvar
befriaren sitt hjerta. I detsamma nalkas en ryslig gestalt,
fyra och en half aln lång och med ett ansigte, som bär
otaliga märken efter sabelhugg och pistolkulor, men som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
