Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 7. Vår hjelte är författare och söker sig en förläggare, men finner i stället något helt annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VA Ii HJELTE ÄE FÖRFATTARE.
127
icke hade desto angelägnare att sköta. Adolf hade hört, att
vid Drottninggatan bodde en bokbindare, som icke allenast
klistrade ihop vackra permar till böcker, utan äfven förlade
vackra visor till folkets gamman och uppbyggelse.
Dit styrde Axner sina steg. Han hade inskränkt sina
pretentioner, ty han ämnade endast begära trettio riksdaler
riksgälds. Kapprocken hade krupit i skrinet, men guldklockan,
som man möjligtvis kunde få för trettio riksdaler, ville han
ej släppa ur den nya urfickan, hvarmed fostermodern på
hans enträgna böner redan försett honom.
Adolf hade hunnit till hörnet af Stora Vattugränd och
Drottninggatan, då han stannade, väckt ur sina drömmar af
en bekant röst bakom hans rygg.
»Se lilla herrn!» ropade rösten; »hvad han har blifvit
stor, sedan jag sist såg honom 1»
Adolf vände sig om och blef varse en medelålders
qvinna, mycket blek, mager och affallen.
»Lilla herrn känner inte igen mig,» sade hon med ett
sorgset uttryck i ord och ansigte; »nå nå, det är jemt ett
år sedan den tiden.»
»Madamen i Stadsgården!» utropade Adolf, förvånad
öfver den förändring hennes utseende undergått. Han hade
icke sett henne sedan besöket i sällskap med fosterfadern.
»Ja, det är jag. . . Herrn hade svårt för att känna
igen mig... Jo jo men, jag undrar inte på det. . . Jag
känner knappast igen mig sjelf.»
»Herre Gud, att madam aldrig kom till oss!» sade
Axner.
»Inte visste jag hvar herrns mamma och pappa bodde,»
svarade hon, under det hennes ögon irrade åt alla sidor,
liksom sökte hon någon; »herrns pappa var en god och
hederlig man .. . Han gaf mig en hel trea banko, och det
glömmer jag aldrig så länge jag lefver.»
»Pappa sa’ ju, hvar vi bodde?...»
»Gjorde han det?. . . Ack, det hörde jag inte . . . Det
var mycket svårt då, men svårare, mycket svårare är
det nu.»
»Har madam varit sjuk?... Madam är så blek.»
»Sorger och nöd göra inga rosiga kinder.»
»Ar madam bättre nil?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
